#METOO

Så här i #metoo-tider tänkte jag flika in med lite transerfarenheter i ämnet.

Jag hängde mycket med några kompisar på centralstationen i Göteborg när jag var i tonåren, detta var under den perioden i mitt liv då jag först försökte leva som kille, men innan jag visste vad transsexualism var. Därav visste jag heller inte hur ok det var för mig att “lura” andra att jag var kille, men försökte ändå då det kändes så jäkla bra när det lyckades.

På centralstationen hängde vi – emo-gänget, och en hel del skumma figurer, men ibland kom man i kontakt med någon som väntade på något tåg och verkade trevlig som bjöd på en cigg. I det här fallet, en man i kostym runt 40 år skulle jag gissa på, som rökte vid perrongen. Vi, tre till fyra (minns inte exakt) ungar i åldrarna 14-16 ungefär, översminkade och med några liter hårspray var i svart hår ner över ögonen. Under den här tiden gick jag under smeknamnet KaKKa, hade bandage runt mina då nästan obefintliga bröst och kunde lätt antas vara cis-kille med undantag från att mitt ansikte hade kvinnliga drag och min röst var väldigt ljus.

Efter att vi blev bjudna på varsin cigg av mannen, och började småprata lite artigt frågade han mig om jag var kille eller tjej, för han “hade svårt att avgöra det på mitt utseende”. Samtalet handlade inte om kön, och jag blev lite förvånad över varför han ens brydde sig, men svarade ganska snabbt att jag var kille. Han tvekade och såg lite misstänksam ut, och fortsatte med “Är du säker?” varpå en av kompisarna gick emellan och försvarade mig med “Ja, vadådå? Varför bryr du dig ens?”, varpå svaret “Bara intresserad” tydligen var acceptabelt enligt mannen. Han fortsatte med att säga att jag skulle bevisa det, “Får jag känna om du har någonting mellan benen då?”. Jag blev genast rädd, men inte för att han ville ta på mitt könsorgan, utan för att det skulle innebära att han skulle upptäcka min bluff. Tanken att män skulle få ta på kvinnans kropp lite hur de vill var liksom något jag inte riktigt hade reflekterat över då, med en hel del sexuella övergrepp i bagaget var “bara” en tafsning något jag inte brydde mig nämnvärt om. Men den kommentaren “Bevisa det!” har satt spår i mitt liv som jag till och med känner av så här 10 år senare, även när jag känner att jag kommit över de sexuella övergrepp jag genomlidit sitter alltså den kommentaren kvar.

Han fortskred med att sträcka sig efter mitt skrev, och tog ett grepp om grenen på byxorna som vid den tiden satt långt nedanför mitt faktiska skrev, så han kände inte mycket mer än jeanstyg och luft. Men det är ju tanken som räknas. Efter vilket mina kompisar tyckte det var dags att dra därifrån.

Så här i efterhand har jag ständigt haft konversationen i mitt huvud med “Jag ska fan bevisa!”, skaffat packer och tänkt “Om du känner nu, då jäklar kan du inte säga nått!”. Rationellt kan jag ju argumentera för varför man inte ska behöva bevisa, och jag är fortfarande av åsikten att den enda som vet vilken identitet någon har inom vilken aspekt som helst är personen själv i fråga. Om du säger att din könsidentitet är roten ur pi, så fine, då är den det. Det påverkar ju ändå ingen annan än dig själv, så varför ska någon annan ens bry sig?

Det var dock inte en speciellt unik händelse. Så sent som förra året upplevde jag en liknande händelse på krogen, men istället för ett grepp i skrevet stirrade personen in mina bindade bröst, som vid den här tiden var mycket större och inte riktigt gick att dölja på samma sätt, och kommenterade att de var lite stora för att vara på en kille. I denna situationen var det inte ens illvilligt, och inte speciellt aggressivt. Han såg genuint förvirrad och undrande ut, men det gjorde ändå lika ont på mig. När personen, i slutet av kvällen, kom fram till mig och bad om ursäkt då han hört några gemensamma kompisar pratat om “den där douchen som ifrågasatte Fabians könsidentitet och stirrade på hans bröst” i närheten av honom, svepte jag undan det med “Äsch, jag bryr mig inte, jag förstår, det är inte lätt”. Något jag gjort vid nästan alla sådana tillfällen där personen inte uppenbart varit aggressiv (men då brukar den å andra sidan inte be om ursäkt), och vet att jag inte borde göra. Min sociala ångest går dock åt till att veta när det är ok att resa sig från bordet och gå på toa, när det är ok att säga något, vad som är ok att säga, eller när det är ok att gå, och om jag kan smyga ut utan att behöva säga hejdå till alla. Det finns inte mycket kvar till att veta hur jag ska hantera en ursäkt.

Det kan även komma från kompisar. En väldigt vanlig kommentar jag fått på att jag ska (numera har!YEEEY!) operera bort brösten (mastektomi) från allt från bekanta till nära vänner är “Då kan ju jag ta på dem, eftersom att du ändå ska göra dig av med dem ;)”, följt av ett litet skratt och deras hand på mitt bröst. Jag vet inte hur man meddelar att detta inte är ok, det känns så… obvious.

Nu handlade ju detta inte om de grova sexuella övergreppen jag genomlidit, men de orkar jag inte riktigt skriva om nu, det får bli en annan gång. Detta blev mer vardags-trakasserier. Passar det i #metoo? Vet inte. Du får avgöra.

Ett försök att utbilda Claes Hemberg om bitcoin

Claes Hemberg skriver på Avanza om sin okunnighet kring kryptovalutan bitcoin. Det är synd att ett annars respektabelt företag som Avanza sprider sådana kunskapsfientliga artiklar på sin hemsida. Som bitcoin-kännare vill jag därmed sprida lite kunskap i ämnet.

“Istället ser jag fram mot att det kan bli svenska Riksbanken som erbjuder ett första seriöst alternativ – e-kronan – redan inom 1-2 år. Så kan andra länders centralbanker ta efter och skapa en rad lokala seriösa och begripliga alternativ.”

Han längtar efter ett mer begripligt alternativ från Riksbanken. Men istället tänkte jag försöka informera lite kring bitcoin för att göra det mer begripligt.

Hemberg inleder med att uttrycka sin tro på den eventuella e-krona som Riksbanken utreder, där de har visat intresse för att använda sig av tekniken bakom bitcoin – blockkedjan. E-kronan som projekt är mycket spännande, och en av anledningarna till att de vann BTCX årliga Blocktech Awards, men att tro att de skulle vara en konkurrent och möjlig “punkterare” utav bitcoin är verklighetsfrånvänt och naivt.

Bitcoin skapades nämligen heller inte enbart för att man ville öka transparensen i det finansiella systemet, den största faktorn var den underliggande tekniken kallad “Blockkedjan”. Jag tänker inte förklara hur det fungerar, då det i sig skulle ta upp hela inlägget och vara alldeles för tekniskt. Men här är en artikel som förklarar det på en mycket abstrakt nivå, och här är ett paper som går in mer på den tekniska biten.

Hemberg skriver också att ingen vet varför bitcoin-kursen ökar, vilket inte heller är sant. Trots att ingen kan förutse vad kursen kommer landa på imorgon, är det ändå enkla marknadsprinciper som styr värdet på bitcoin – fler köpare än säljare så går priset upp, fler säljare än köpare så går priset ner. Och till skillnad från en nationell valuta som enbart garanteras utav en riksbank, som i sin tur beror på hur bra eller dåligt politiskt styre nationen har, så garanteras bitcoin utav de miljontals användare internationellt som bidrar med transaktioner på blockkedjan.

Bitcoin och andra kryptovalutor är något vi sorgligt nog har sett varit en livräddare för många av invånarna i Venezuela när staten belånat nationen till hyperinflation.

Det kommer också nya kryptovalutor hela tiden, Ethereum är nämnvärd i sammanhanget, dock så har ingen ens i närheten antal användare som bitcoin har. OneCoin som Hemberg nämner i artikeln är dock inte en kryptovaluta alls, utan ett helt vanligt scam. Är man inte insatt i kryptovalutor och är osäker på vad man borde och inte borde köpa kan man alltid kontakta växlingstjänster, eller andra som är insatta i ämnet.

Att det bara skulle vara kriminella och “it-nördar” som använder bitcoin är också en otroligt verklighetsfrånvänd föreställning. Anledningen till att man tror detta är oftast för att man tror att bitcoin är anonymt, men så är inte fallet, det enda betalmedel vi har idag som är anonymt är kontanter. Bitcoin är pseudonymt, det betyder att din bitcoin-adress alltid är spårbar men nödvändigtvis inte går att koppla till en specifik person. Men så fort du köper eller säljer bitcoin hos en laglig växlingstjänst så är kopplingen gjord. Tack vare bitcoins transparens innebär det också att vem som helst kan spåra dessa transaktioner med några enkla klick på blockchain.info.

Idag finns inte jättemånga ställen där du kan spendera bitcoin i Sverige (Webhallen och Steam är två exempel), och som valuta att köpa kaffe för är den ganska värdelös i dagsläget på grund av volatiliteten och transaktionsavgiften. Men vill du spara pengar och vara säker på att de inte blir värdelösa på grund av en nationell kris med inflation, kunna förflytta pengar internationellt utan att behöva vänta i flera bankdagar, hantera dina pengar utan inblandning utav en riksbank, eller helt enkelt tjäna pengar på uppgången, så kan bitcoin vara ett alternativ.

Självklart borde man alltid läsa på innan man investerar pengar i något.

Tack Piratpartiet och Ung Pirat

Det politiska klimatet i Sverige håller på att ritas om, blocken splittras, partierna byter inriktning, växer och minskar, och mitt i allt kaos bestämmer jag mig för att lämna det parti jag lagt en absoluta majoritet av min politiskt aktiva tid på.
Ja, tankarna har funnits där länge, men det är inte förrän nu som jag känner att det faktiskt är helt rätt.

Jag är så outgrundligt tacksam för den tid jag haft tillsammans med Piratpartiet, Ung Pirat och alla närliggande organisationer. De har väckt mitt intresse för politik, hjälpt bilda mig om politik, och gett mig så otroligt bra, trevliga och värdefulla kontakter. Detta kommer jag vara evigt tacksam för, vilket också innebär att jag inte riktigt kan eller vill vända partiet ryggen.

Exakt hur detta kommer yttra sig vet jag inte än dock. Men jag tror fortfarande på de grundläggande värderingarna i piratrörelsen, och tänker fortsätta jobba för dem på andra håll. Mitt intresse för politik har inte svalnat de minsta, så ni kommer fortfarande stöta på mig där ute i den politiska debatten.

A Sceptic’s trip to Norway

Jag var på Millionaire Mind Intensive (tänker inte länka då det har möjlighet att ge dem positiva saker, du får googla om du vill veta mer om dem men jag råder dig att läsa detta först) nu i helgen, en resa företaget jag jobbar på skickade mig på. Lite skeptisk till konceptet, men samtidigt intresserad då jag generellt gillar att uppleva nya saker och resa, åkte jag och en kollega tidigt på morgonen på fredagen. Första gången jag missat ett flyg faktiskt, så först spenderade vi några timmar på flygplatsen med att vänta på nästa flyg istället. Riktigt tråkigt var dock att jag var förkyld under hela helgen, så allt detta är intaget i en dimma av host, snor och tårar.

Nedan följer en rapport på helgen, i syfte att presentera för de andra på företaget, men jag vill inleda med lite lättsammare och personliga upplevelser här på bloggen.
Jag hade för det första inte klarat helgen så bra som jag gjorde utan min kollega som sällskap, att ha en person att bolla sina tankar med som var lika skeptisk som jag var väldigt skönt, så tack!

Under helgen satt jag ofta och tänkte på Tim Minchin – Storm (länkad i rapporten), och fantiserade om att hacka projektorerna för att få upp lite vettiga röster på scenen, det var till tröst i alla fall x)

Och… en rolig observation: Jäklar var mycket norskar verkar åka skidor! Hela helgen var det fullt med människor med skidor på tunnelbanan. Vet inte om det var något speciellt evenemang, eller liknande just denna helgen dock.

Report

Total in links: 21 videos and podcasts, 8h 36m 10s

Intro

I’ll first explain my view of the overall concept, and then go into more details about what you actually could learn from this. For this to be as educational as possible, I strongly recommend to watch the videos and read the articles in the links provided. Since I’m no expert in these subjects, and strongly believe in expertise, I don’t really see the point of trying to explain these complicated methods, concepts and issues myself when there are experts out there that already have provided this information.
If you find any of the sources questionable I’d be happy to get notification of that, I’m comfortable with my skills of checking sources but that also means that I’m truly grateful for when someone points out when my sources don’t reach the acceptable standards.

Since I met people on this event that apparently didn’t think sceptical/critical thinking, science, and facts is a legit thing (they tend to get misled and fooled by these types of marketing pretty easily), I want to start of with this video, an animated version of the comedian Tim Minchin’s sketch “Storm” [10:38]. I know that it’s a comedy sketch and nothing to be taken too seriously, but it has some great arguments for science in it, and always soothes me and make me happy after I’ve been in contact with these anti-science people. You can say that it’s my way of relaxing my mind, and “de-frustrating” my thoughts.

Scam

In short, it reminds me a lot about the scam “Pyramid scheme” [6:21] and “Multilevel marketing” [31:57]. Although it doesn’t actually meet the requirements for this, the tactics they use to reel in their audience and getting them to buy overpriced courses and DVD:s are all the same. With the vague promises of quick fixes for your financial situation like “Thinking like a millionaire”, and the saying that someone can have a “Millionaire Mind” and that is the thing that determines whether or not that person will be financially successful or not. Of course there are some personality traits [7:17] that are more common amongst financially successful people, but like every other scam or cheap sales tricks for bad products this is strongly oversimplified, so that you will get the feeling of “if I only buy that DVD/course I’ll get a millionaire mind and then it’s just a matter of time before I become a millionaire”. Of course they never say this out loud, because that would be illegal marketing, but they’re very close to that edge. It’s just like so many diets and “quick fixes” for your physical appearance like whiter teeth and thicker hair, we all know it doesn’t work, but with effective marketing and aggressive sales pitch you can sell almost anything to desperate people in need.
In this sense, it’s not a scam, they don’t actually trick you to do anything, they use clearly constructed routines to brainwash, lure, and manipulate people. You will have to judge for yourself how honest that is, but for me, I think that if you can’t sell your product on the notion of how good it actually is, without using almost illegal psychological methods of deception, your product is not worth being in the market. At the same time, I strongly believe in radical self-reliance, and if you don’t take responsibility of thinking critically, and checking your sources you’re on the failing side of evolution according to me. But that said, I still think it’s a dishonest way of making money, unethical way of marketing, and a total waste of potential.

Other reviews

I found another review of this event here. Read it, it contains some very interesting information about the creator of this program T. Harv Eker, and his view on ripping people off. I also read in a comment thread, (can’t find the source, unfortunately, so feel free to skip to the next section if you’re not willing to take my word for it) a post by a german psychologist (or professor in psychology) whose friend dragged him along to this event. He wrote that they used a lot of tactics to get the audience emotionally addicted to this by activating a lot of different parts of your body and creating a flow of positive emotions associated with what the leader of the event repeats and pushes the audience to repeat after him.

The science behind how to associate things to emotions, feelings, and behaviour can be found here [11:49].

Harvard

The comparison to legitimate educations and courses by the leader was also a very clear warning sign and signs of delusion by the creator of this. When they were trying to sell the course about how to build a business, they tried to make a point about the 5 days course with a cost of €12 000 being very cheap considering that people pay over $250 000 for a 4 year education at Harvard Business School, and that the only difference between them is that you get a certificate from Harvard. To discredit legit educational institutes like this is a very common in anti-science, pseudo-science, and the whole movement basing their worldview on “alternative facts” [19:01].

Facts

One thing that also is very common in the pseudo-science movement is the denial of facts, the sayings like “there is no facts, everything is merely opinions”. They usually base this upon science developing, and discovering new evidence to support new theories or falsify old ones, the argument that we can’t know for sure if, for example, gravity really does exist because scientists once believed that the earth was flat and they could be equally wrong about this. Also the argument that we once believed something to be impossible, which we today know is possible. These are not arguments to support the belief that there is no facts, these should be treated as arguments for science being in constant change, it’s what separates science from for example religion. True sceptics will change their belief when new evidence is brought up, and that’s sound. If you believe that all people of a certain skin color has a certain trait, and then is presented with evidence that strongly suggests otherwise, it’s sound to consider changing your belief, that doesn’t mean that you should abolish all facts and try to breath underwater, because there are things that should be considered as facts today. It just suggests that you should be open to changing those beliefs. Scientists don’t say that there is one truth, and that is what they believe, they only says that as of now, there are certain things that we have more compelling evidence to support.
On the other hand, it’s very good to be sceptical, even of what scientists say (and of what I say). It’s very simple to get people to think something is true, when it actually is not, just by repeating it over and over again [8:24].

One interesting thing considering this topic is “The Backfire Effect” [3:01], something you should look up. It has made me more understanding of people with strong beliefs, more confused on how to discuss with those people, but I also gained more insight for myself. To see that I’m also affected by this is very important to remember when discussing different topics with those that don’t share my own beliefs. Here’s a longer article about the backfire effect which I strongly recommend, the same source has also made a podcast episode about this topic: Part 1 [44:17] & Part 2 [51:02], and how to fight back against this [1:05:49].

What they did at this course is that they said that you first should change your belief about something, and they did this by repeating what they wanted to believe over and over again, to be able to change it for real. This can work on many levels, for example to change your belief about what you’re able to achieve is a very effective way to help you get there, but of course not the only thing you have to do to be able to change. Although I think they empathized this method too much, which made it seem like it was almost the only thing you needed to do (I mean it’s even called “Millionaire Mind”, like the only thing you have to change is your mind to be more like that of a millionaire to actually make you a millionaire), although that, it’s a very powerful strategy to achieve something. I myself have used this method to be more successful, “Fake it until you make it”, alongside other things. I started to act like a person with good self confidence when I was young and had very low self confidence, and that affected both my view of myself to be more of a person with better self confidence, but that was also a consequence of how others treated me – like a person with good self confidence. A very clear example of a self fulfilling prophecy.

Argumentation

In argumentations like these, it’s very common that certain types of arguments is put forward that are especially faulty, bad manners, or plain stupid. Some concrete examples of this, that most people use, and we all be better of having a deeper understanding of, is “suppression techniques” and “logical fallacies” (The podcast “You are not so smart” have many episodes dedicated to different logical fallacies as well). It’s a very energy- and time consuming thing to learn all of these and be able to spot them when used by others and also to spot when you yourself use them, but to know that they exist and have a somewhat good understanding of the concept of this can help you keep up a more constructive discussion in general.

Shaming

The constant shaming of the people that didn’t buy the products, went to the bathroom, or didn’t participate in the way that the leader wanted to… in other ways, of sceptical people, or people sane enough to go to the bathroom when they have to… bugged me very much. It was very clear that he wanted to create a feeling of “us” against “them”, and “they” didn’t have it in them to become financially successful. Peer pressure is a very strong thing, something that all leaders of any kind are (or should be) familiar with, and can be used to get people hooked on smoking, killing another human being, saying yes to something they don’t want to, or buying a product they didn’t want to buy. In “normal” cases, peer pressure is created amongst the group, but here it was strongly pushed onto the audience buy the leader, with the threat of being singled out and shamed in front of the entire audience if you didn’t conform. An effective sales method, yes, but acceptable?
An example of this is when one person stood up and silently walked towards the exit during a section of the course where the leader had talked for about an hour straight with no breaks, and the leader points to that person and said that they had no manners, that his parents taught him to stay focused during a conversation with another person, which apparently the leaving person hadn’t learned. He pointed aggressively towards them and shouted “rude”, followed by applauses from the audience. I sat in total shock about the reaction of the audience, and got strong flashbacks to middle school when we watched the movie “The Wave” which basically is all about this kind of phenomena.

Sexism

There were also a lot of transphobic, sexist, heteronormative and racist talk involved in this. Of course not that different from legit courses, but I could very much see an overrepresentation of these kind of comments and talk here, than I see in other contexts. If you’re easily offended by this, you should definitely not go to this event (even though I strongly advice everyone not to visit this).
It’s also noted that this exact same routine has been going on for about 6 years, not much change has happened in the routine, the methods presented, or the presentation itself, whilst this in itself not is a way of debunking it, it’s notable that the financial world and how to build a business has changed quite much with the technical advancements and maybe should trigger change in these kinds of courses as well.

Not all bullshit

Of course there are some good things with a course like this, it’s impossible to keep up this kind of business without some legit facts about what you’re trying to teach the audience. Most of these things were just mentioned like “This is true, and you must use it”, and when it actually is something that improve what you’re trying to improve, that’s when you get testimonials of people saying that it worked. The interesting thing with these methods, although, is not if they work, it’s how they work, and why. Saying, for example, that focus is important for success is something that everyone should understand just by common sense and life experience. But HOW does focus work? What parts of the brain handle focus? Is everyone able to focus to the same extent? Why? These are all relevant questions to ask considering this subject. I’m not talking about “Here’s a method to improve your focus” kinds of answers, although they’re interesting as well, but it’s first when you’ve understood the basic principles of the concept that you actually can evaluate these different methods and choose the best one for you, or even come up with one of your own. Before that, you’re just replicating what works best for someone else, and are totally lost if that’s not the way that works best for you.
It’s also important to have a good understanding of the techniques you’re trying to use, for the sake of knowing the limits of the technique. Some techniques can, for example, only be used successfully in certain situations and is completely useless or even dangerous in other situations.

To be able to listen to these kinds of events without getting pulled into this cult-like group of people and spend all your money on the products that they’re desperately trying to push you to buy, you need to have some form of critical thinking. You need to be able to analyze the information and pick out the bits that are relevant and actually useful to be able to gain something from this. This is even more important when the source, in this case a very shady company with obvious compromised ethics, is less reliable. To help you get a better understanding of what critical thinking is, I’ll point you to someone that is a better source [12:30] than me. And here’s 5 tips on how to improve your critical thinking [4:29], something we could all gain from doing.
There’s a whole movement around people that value critical thinking, science and evidence-based facts. We’re called sceptics. If you’re into podcasts, I can strongly recommend the american sceptics community “Sceptics guide to the universe“. On the website, they also provide links to other sceptics organizations and communities around the world.

Social network

One other thing they talked about that was good during the weekend was the effect that your social group and in general the people you surround yourself with have on you. If you hang around negative people, it’s not that hard to see how you yourself easily can get pulled into the same negativity. Although it’s important to remember that it’s not your friends to blame for your unsuccessfulness, if they are a contributing part of it, they probably don’t do it deliberately. And you never know who is effecting who in this matter, are you sure that it isn’t you that is affecting your friend to be more negative? Or, more likely, both of you that have a negative effect on each others, maybe just by not being socially compatible.
The lesson you can take away from this is that sometimes a new social group can be a very strong and effective way to change who you are. So if you’re currently in a mindset that you don’t want to be in, try to find new social groups to be a part of. If we’re talking about financial successfulness, your social network is probably a big contributing factor to how it is or could be, since recruiting people for jobs with good salary today mostly is about looking for people within your own social network. It might seem obvious, but if you know someone that works for a company you want to work for, it’s more likely you’ll get there than if you don’t. The same goes for knowing people that can help you, so if you’re friends someone that is very good with finances, it’s probably more likely that you’ll get more help with your own finances if that’s what you need.
Social networks, and how we affect each other is a very big topic, it’s basically most of the science field “Sociology”. What I just wrote is an extremely small part of it, and it might not even be true, it’s only based on my own experiences. Here’s a TED talk [18:06] explaining some of the ways that the social network might effect us.

Learned helplessness

An interesting topic brought up during the weekend was learned helplessness, although they never explicitly said the phrase “learned helplessness” (I assume it’s either that they either didn’t want people to go off learning stuff on their own without paying them for the courses, or that they simply didn’t know what it was called or even that it actually is a legit concept within psychology). Learned helplessness is basically what it sounds like, through repeated negative experiences in certain kinds of situations, you learn to assume a negative outcome in the next situation of the same kind. For example, if you used to always fail your math tests for a whole semester, you might not make that much of an effort to pass the tests next semester, because you just assume that you’re bad at math and that it might not be for you. Of course, it can be true that it’s especially difficult for you, but it can also be due to a bad teacher, a way of learning that doesn’t suit you, or anything else. Either way, you should be careful to assume the outcome of a challenging task beforehand, since that can have an actual effect on the outcome itself.
Like the backfire effect, you can counteract some of this by just being conscious of the existence of this, and having a basic understanding of how this affects you. So here’s a short video on what learned helplessness [8:50] is. And here’s a longer article about learned helplessness that I strongly recommend, together with the podcast episode here[45:45] and here [47:03] from the same source.

Focus

Another useful method of improving how you work in general is focus, which also is a very big topic. We know that it’s important to have focus, but what these videos can teach us is how focus works [1:18:17], and give us a better understanding of the concept of focus, to be able to know when your bad performance is due to lack of focus and also how you can improve your focus [11:43]. What I learned at a workshop, provided by the municipality of Mölndal, for small business owners was a method to improve your focus by acknowledge what’s distracting you, and figuratively putting it aside in your mind. We practised this by sitting in silence, focusing on our own breathing, and every time you started to think about something else than your own breathing, you acknowledge that thought and put it aside. I didn’t find it very useful for me, and I don’t know the basis of that method, but it might help someone and then that’s good. One thing to remember is also to not be hard on yourself when it comes to focus, focus is something we gradually gain physically in our brain when we’re young, and it’s not fully developed until around your 20’s, and not everyone has the same physical conditions for being able to focus. It’s the frontal lobe part of your brain that handles focus, and some might actually get ADHD by damaging the frontal lobe physically.

Motivation

One interesting thing is the whole notion that we all get motivated by money, research actually says otherwise, and when you see it and think about it, it actually seems plausible. People within our kind of industry, are more motivated by freedom, and control of your own time and effort, than by money and money can actually be a counterintuitive way to try to motivate your employers to work. For all you employers out there, this is even more important to know. Here’s a short video on the power of motivation[11:19], and here’s a TED talk by Dan Pink [18:32], who can explain how employees might not be motivated by money.

Short conclusion

Not all the tips and information provided during this course was bullshit, but the way that they tried to manipulate people into buying their products, and the cult-like atmosphere surrounding it all was a very scary thing to witness. I’d say that a majority of the things they said was total bullshit or sales pitches, and some things were actually dangerous, and a very small minority of what they said was actually somewhat useful.

Ekonomi

Nytt år, nyårslöften och allt sånt där. Nyårslöften är ju något sådant jag inte brukar syssla med eller förespråka, men nyår känns ändå som ett bra tillfälle att börja med något nytt, och i och med löneökning så passar just ekonomi bra för mig att börja ta tag i nu efter nyår.

För min del har ekonomi alltid varit lite knepigt, samtidigt som jag älskar siffror, och därför sitter som kassör i fler föreningar än jag vill erkänna, så är jag också extremt dålig på att hålla reda på min privatekonomi. Fram tills nu har jag levt från månad till månad och ofta varit tvungen att låna pengar från familj, vänner och företag, ibland för att jag helt enkelt haft otur och/eller låga inkomster men alltför ofta är det dålig planering som varit orsaken.

Under hösten började jag försöka ta tag i detta, och kom på ett system som fungerat från och till sedan dess. Jag har inte testat några “riktiga” ekonomiska system (då jag inte ens känner till några) innan utan mer gjort sådant som “att göra en budget”, eller använda Tink, och när någon har tipsat om någon mer komplicerad metod har jag viftat bort den med argument som att jag ändå inte kommer orka eller att jag inte har tillräckligt med pengar. Mitt största problem med ekonomin är att jag inte kan planera speciellt långt fram i tiden, och att jag är väldigt spontan av mig, något som jag inte sett något botemedel på och därför bara antagit att det varit kört för mig ekonomiskt. När jag istället tog dessa aspekter i åtanke för att skapa ett ekonomiskt system som istället för att straffa spontanitet, jobbade tillsammans med det, så gick det mycket bättre (konstigt va!? nej, inte speciellt).

CC-BY: Yuxuan Wang
CC-BY: Yuxuan Wang

Att ha det svårt ekonomiskt för att man är spontan är inte det lättaste, när man klagar på att man inte kan köpa mat för att man tatuerade sig tidigare i veckan för flera tusen tas man inte på så stort allvar. Jag kan definitivt se legitimiteten i “Skyll dig själv”-argumenten, men det hjälper ju inte oss som faktiskt har detta problemet. Det hjälper heller inte “att bara skärpa sig” eller “planera”, för hade det varit så enkelt hade man inte haft detta problemet. Jag kommer inte gå in djupare på detta, då det är ganska svårt att förklara hur det känns, men om ni vill prata om det på ett moget sätt är det bara att kontakta mig på valfri media.

Nu till lösningen!

Nyckeln till lösningen är att ha ett väldigt kortsiktigt system, och för mig är en vecka ungefär det jag kan sträcka mig till i överskådlighet, och i samband med en konversation om daddy/little-relation väcktes tanken om veckopeng i mitt huvud. Till en början kändes det lite barnsligt, och inte hemmahörandes ett seriöst ekonomiskt system, men inte brukar jag dra mig ur bara för att något verkar barnsligt, snarare tvärtom! Därför har jag numera veckopeng! Men det ligger mer till det än så, för hur får man in sparande? Planerande?

CC-BY: Castgen
CC-BY: Castgen

Min lön kommer 25e. Innan dess har jag skrivit upp alla fasta utgifter jag har den månaden (telefonräkning, hyra, busskort, m.m.), dessa betalar jag så fort lönen kommit in. Resten av pengarna ska gå till allt annat, mat, nöjen och eftersom jag inte har en buffert än – oväntade utgifter som sjukvård. Resterande pengar tar jag då och delar på fyra, för att se hur mycket jag får i veckopeng. Jag för över allt förutom en veckopeng till ett sparkonto, och där har ni grunden. Men hur sparar jag då pengar? Inte så konstigt faktiskt; om jag har pengar kvar från förra veckopengen när det är dags för ny veckopeng går de pengarna in på ett sparkonto med sparmål. Denna månaden har jag till exempel lyckats spara ihop till dreads!

Sammanfattning:

  1. Pengar kommer in på kontot (lön/bidrag/whatever).
  2. Betala alla “fasta” kostnader (hyra, telefonräkning, busskort).
  3. Ta resterande belopp och dela på fyra = din veckopeng för månaden.
  4. Se till att bara ha en veckopeng på kontot som till exempel är kopplat till ditt bankkort (eller ha det i kontanter), resten på ett separat konto.
  5. Skriv in i din kalender vilka dagar du ska få veckopeng och hur mycket.
  6. När veckopengs-dagen kommer; Sätt över eventuellt överblivet belopp på ett separat sparkonto/spargris.
  7. Ge dig själv ny veckopeng.
  8. Repeat
  9. Profit!
Så här ser till exempel januari ut för mig.
Så här ser till exempel januari ut för mig.

Att planera en hel månad i förväg ekonomiskt klarar jag inte av, men en vecka är definitivt görbart. Och min spontanitet behöver inte resultera i att vara pank i två veckor, bara i två dagar.

Skulle man inte klara av att hålla fingrarna borta från sparkontot går det ju också att ha en “förälder” (någon annan person som du litar på) som har hand om dina pengar och ger dig veckopengen.

Hoppas det kan hjälpa eller inspirera någon att få bättre koll på sin ekonomi. Kommentera gärna nedanför om ni har tips på fler metoder/system 🙂

2016

Så då är året 2016 över. Ett minst sagt händelserikt år, både för mig personligen, samt för resten av världen.dsc_0061

Vi fick en president i USA med alla karaktärsdrag av en stereotypisk vit kränkt cisman, Ryssland visar sig allt mer fientlig, människor flyr för sina liv, men bemöts av hat och hot i Sverige där man hellre låter folk dö än inte bo enligt den svenska standarden, och terror får folk att springa mot famnen av massövervakning för så kallad trygghet. Det är ett sorgligt år på många vis, men vi segrade också på Island, ett land där piraterna faktiskt redan gjort skillnad och kommer fortsätta med det, med ökad transparens och inflytande från medborgarna. Tyvärr kommer jag inte på mycket mer positiva händelser än så i skrivande stund, fyll gärna på i kommentarerna.

dsc_0116För mig personligen har det dock varit mer utav ett positivt år. Det började med en fin lägenhet på Östermalm, tillsammans med Anton som då också varit min sambo i över ett halvår. Under året tog det slut mellan mig och Anton, vilket var för det bästa, men jag ångrar absolut inte tiden vi var tillsammans, och hoppas på en fortsatt långvarig vänskap. Genom min relation med Anton har jag också kommit närmre hens nuvarande sambo Ali, som jag har haft många trevliga och roliga kvällar tillsammans med och hoppas på minst lika många nästa år.

Så under året har jag förlorat två partners, Anton och Ilari, vilket känns lite konstigt, men inte helt negativt då båda avslutades med vänskapen i behåll. Något roligare är dock att det tillkommit en ny partner under året, Christopher, som jag träffade under Pride. En chill, smart, och snygg person som jag ser fram emot att lära känna ännu mer under nästa år!

Jag och Anton flyttade isär nu i höstas, vilket ju också dsc_1356innebar att jag flyttade till ett nytt ställe, trots att det ett tag såg ut som att jag bara skulle vara hemlös. Numera bor jag i ett kollektiv på Lidingö, tillsammans med ungefär 7 andra (det varierar), och jag trivs väldigt bra, redan nu vet jag dock att jag inte kommer bo kvar här hela nästa år då vårt kontrakt går ut strax innan sommaren.

En helt ny individ kom också till livet under året, och in i mitt liv, Orlando, denna underbara lilla håriga haj som låtsas vara en hund. Det var mer arbete än förväntat med denna lilla krabat, och hade jag gjort om det vet jag inte om jag hade tagit samma beslut, men vi har haft en hel del mysiga, jobbiga, roliga, söta, och helt underbara stunder tillsammans, och jag ser fram emot att följa din utveckling under nästa år.

dsc_0126Jag fick jobb som programmerare på BTCX, där jag trivs väldigt bra, och har under året utvecklats en hel del i min roll som programmerare när jag också träffade en oväntad vän på Tinder som betytt mycket för mig både som inspiration i programmering men också som en god vän. Men även på jobbet har jag bekantat mig med nya ansikten och fördjupat kontakten med redan kända vänner.

Under året har jag också varit på fler BDSMF-event än någonsin tidigare i mitt liv, och det har också gett mig en hel del nya vänner. Jag har utvecklats som person, funnit nya kinks, och lärt känna vänner som jag hoppas kommer vara med mig en lång tid framöver. Nyåret kommer också troligen spenderas i samma anda!

dsc_0008

Politiskt så har det också hänt mycket, Ung Pirat har krävt en hel del uppmärksamhet under hösten till så hög grad att jag till och med blivit arvoderad för att sköta en del av uppgifterna. Vi är fortfarande osäkra på hur bra vi kommer ha klarat oss när året är slut, och vi står inför en massiv förändring inom organisationen för att kunna fortsätta vår verksamhet unddsc_0072er nästa år. Ett år där nolltolerans mot utbrändhet bländat oss med sin frånvaro, och många negativa känslor sprungit ur människors engagemang. Det har dock inte enbart varit negativt, detta är något som legat och bubblat under ytan i flera år och som äntligen spräckt bubblan som vi levt i, så småningom kommer fler och fler se det och bli tvungna att agera på ett eller annat sätt. Vi fick dock till en del resor under året, som alltid är lika trevligt, det har varit både Bryssel och Island för min del, och Island var en riktigt fantastisk upplevelse både politiskt och som för att uppleva landet.

Men det är inte allt, jag har också under hösten blivit utnämnd till regnbågspolitisk talesperson för Piratpartiet, och redan deltagit på en auktion i min roll som detta, där jag och Anton deltog i ockupationen av socialstyrelsens kontor tillsammans med Transförsvaret. Mycket spännande och lärorikt! Jag ser fram emot nästa år, då jag ska få leda utvecklingen av vår regnbågspolitik för att sedan golva de andra partierna med den!

dsc_0014Och slutligen så har det gått framåt med min könskorrigerande behandling, strax innan sommaren så började jag få testosteron och är nu mitt uppe i alla möjliga förändringar så som kroppsbehåring, humörsvängningar och målbrott, och trots att det stundtals är rätt jobbigt så är det överlag väldigt härligt att det är igång, och jag ser fram emot nästa år då jag förhoppningsvis kommer få mina bröst bortopererade samt byta mitt personnummer.

Som sammanfattning kan jag kalla detta året för mitt sociala nätverks år, aldrig tidigare har jag knutit så många kontakter inom så många olika områden som tidigare!

En fet lögn

Jag har ljugit under flera år, men jag orkar inte mer.

Jag har under de senaste årtiondet försökt visa någon slags stolthet över hur jag ser ut, och i en del fall har jag faktiskt varit väldigt nöjd med mig själv, men i majoriteten av fallen tvärtom.

Jag har fått höra från hur många som helst om hur jag ser ut, som om jag inte själv äger ett par ögon och spegel, oftast inte alls illa menande, med kommentarer om och petandes på fett på min kropp. Ibland kommer en ursäkt i efterhand med, men den viftar jag snabbt bort och lägger till att jag verkligen inte bryr mig. Oftast påpekar jag att jag inte bryr mig eftersom att jag inte riktigt relaterar till den här kroppen på grund av min transidentitet, eftersom att jag inte ens identifierar mig med det könsliga utseendet av min kropp så kan jag distansera mig från den helt och hållet. Det stämmer inte. Trots att jag, så länge jag kan minnas, har haft en helt annan inre bild av mig betyder det inte att jag inte ser den här kroppen som min, som något som är kopplat till vem jag är, det är trots allt min avatar i den här fysiska världen. Så ja, jag bryr mig om hur jag ser ut, jag bryr mig kanske inte jättemycket om vad andra tycker om mitt utseende, det är jag själv som vill vara nöjd och det är jag inte på långa vägar. Era kommentarer påminner mig om detta.

Jag vill inte lägga skuld på någon, och jag är medveten om att en hel del kommer känna sig träffade av detta inlägget. Det jag vill göra är att sluta ljuga. Det finns ingen skuld i detta, inga anklagelser, och mycket av det negativa jag känner hade kunnat undvikas om jag bara inte hade ljugit under alla dessa år.

Under min uppväxt har jag blivit shamead för mitt utseende av både föräldrar och jämngamla, ständiga påpekanden om ifall jag verkligen ska ta en till portion, kommentarer som “Du har gått upp en del i vikt, det syns”, och allt vad mobbning i skolan har att erbjuda. Jag har också alltid varit väldigt stolt och trotsig utåt, många har påpekat att jag är stark och berömt mig för att jag står på mig. Så när någon sa “Ska du verkligen ta en portion till?” svarade jag gärna “Ja! Det är upp till mig!” eller bara brydde mig inte och tog ändå en portion till, för jag ville inte att de skulle “vinna”. Varenda tugga växte i munnen på mig och jag kände mig mer och mer äcklig för varje bit jag svalde.

Fler gånger än jag vill erkänna har jag önskat att jag hade en ätstörning, jag är medveten om att det inte är rättvist gentemot de som faktiskt har en ätstörning och att det är seriösa sjukdomar. Fler gånger än jag vill erkänna har jag suttit med olika vassa objekt mot magen och velat skada den så pass mycket att man skulle bli tvungen att operera bort stora delar av den, trots att jag vet att det inte är så det fungerar.

Nu på senare tid har jag nästan lyckats lura mig själv lika mycket som folk runtomkring mig med hur lite jag bryr mig om mitt utseende, jag ställer mig gladeligen framför kameran utan en tanke på hur jag ser ut, säger “Ahw, tack” när någon säger något positivt om mitt yttre och så vidare. När jag sedan ser resultatet, videon, bilden, spegeln, krossas allt inombords och jag blir hemskt generad, ledsen och arg. Utåt kommenterar jag det dock gärna, och skrattar med andra när jag ser rolig ut på bild, och håller med när någon säger att någon bild på mig är snygg.

Jag har fått höra allt från illa menande kommentarer om hur ful jag är, till välmenande eller neutrala kommentarer om mitt fett, till kommentarer om hur otroligt snygg jag är med den figur jag har. Inget av detta känns bra.

Jag vill inte att du ska tycka att jag är ful, men jag vill heller inte vara din fetisch.

Jag vill inte ha era sympatier, jag vill inte ha kommentarer som “Men du är jättefin!”, jag vill bara sluta ljuga.

Island och talesperson

Nu var det längesedan jag uppdaterade här, och mycket har hänt sedan sist. Jag tänker inte ta upp allting med en gång, men vad gäller mitt politiska engagemang gäller det främst två saker.

Island

Jag har precis kommit hem från Island, där jag hjälpte isländska Piratpartiet att nå 14,5% i nationella valet! Det var helt fantastiskt att vara en del av en valkampanj som faktiskt gav en positiv känsla under valvakan. Eftersom att jag inte blev politiskt involverad förrän 2013 så missade jag ju de val där det faktiskt gick bra eller som förväntat för Piratpartiet, och var bara med under de två senaste valen där resultaten var väldigt mycket av en besvikelse. Så detta var den första valvakan jag upplevt där jubel hördes. Själva kampanjandet var också en positiv upplevelse, eftersom att vi svenskar inte kunde isländska fick vi göra fotarbetet, alltså gå runt och dela ut flyers i brevlådor och det kändes skönt, lite back to basics typ. Det gav mig också lite mer motivation att komma igång med liknande kampanjarbete här hemma. Det knöts också många nya internationella kontakter vilket ju alltid är lika roligt!

Island är också ett otroligt vackert land! Förvånande platt, med många naturfenomen på liten yta. Det kändes väldigt “nordiskt”, i brist på bättre beskrivning. Men istället för att läsa mina försök till att beskriva det med ord kan ni kolla på alla fina public domain bilder på Ung Pirats flickr-konto.

Unicorn

Det andra som hänt är att jag blivit utnämnd till regnbågspolitisk talesperson för Piratpartiet! Jag är otroligt stolt, här kan ni läsa mitt inlägg om det på Piratpartiets hemsida. Mer kommer komma framöver där jag skriver om hur jag vill utveckla politiken, varför det är så viktigt och mer tankar kring mitt talespersonskap.

 

Trans och dejtingappar

Nu tänker jag skriva om ett ämne som jag egentligen inte vill störa mig på, men som har gjort mig både ledsen och förbannad den senaste tiden! Dessa jäkla cisnormativa dejtingappar!

Det hela började på Badoo, där min bild blev nekad som profilbild med anledning av att de tyckte att personen på bilden (jag) inte hade överensstämmande kön med det jag angivit i appen (man). Då blev jag trött på den skiten och slutade använda den. Sedan, för några dagar sedan, började jag använda Tinder, efter en hel del påtryckningar och lockelser från kompisar, och det tog inte lång tid innan min profil blev rapporterad. Jag vet fortfarande inte någon konkret anledning till varför, men det enda som skiljde min profil från andras var att det stod att mitt pronomen är “han” och att jag avrådde folk från att skriva till mig om de inte kunde acceptera det, så jag måste anta att det var därför (men uppdaterar här så fort jag fått svar).

Detta är två exempel på när det hänt något konkret i dejtingapparnas sammanhang för mig som transperson, men det är absolut inte där det börjar. Det börjar långt innan, när jag funderar på att skapa ett konto, när jag vill ge mig ut bland dessa hav av människor i de medier som alla pratar om där alla träffar så intressanta människor. För, till skillnad från cispersoner, så är steget att registrera sig inte riktigt lika lätt för mig då jag måste ta några oerhört krångliga beslut när det kommer till min könsidentitet innan jag ens kan påbörja swipandet.

CC: Jürgen Geuter
CC: Jürgen Geuter

Jag måste då välja – registrera mig som tjej och förneka min könsidentitet samt behöva förklara för alla som jag chattar med att jag inte är någon “sexig brud”, “little miss” eller “söt tjej” i tillräckligt god ton för att de ändå ska vilja fortsätta prata med mig – eller registrera mig som kille och missa alla potentiella matchningar med någon som egentligen inte bryr sig om vilket pronomen jag föredrar utan mest om jag har en kuk eller fitta mellan benen. Där skulle jag ju då inte ens dyka upp för de som är intresserade av personer med fitta mellan benen, vilket jag har, och förmodligen inte gå så bra ihop med de som hade förväntat sig att jag har en kuk mellan benen. För egentligen är det väl kroppar man går efter och inte identitet när det kommer till appar som så uppenbart är till för folk som vill ha sex?

Jag är ok med att någon som söker tjejer hittar mig, för jag tror att de egentligen söker efter någon med fitta, jag är också tydlig på min profil om att jag faktiskt är kille (så ingen behöver känna sig “lurad”, lol, stackars kränkta cispersoner) och om anledningen till att jag är registrerad som tjej i appen. Men man ska också vara medveten om att de flesta transpersoner förmodligen inte är ok med detta, vilket är förståeligt på grund av alla otaliga gånger vi behöver “bevisa” vår könsidentitet och ständigt bli ifrågasatta i övriga delar av samhället.

Den minst sämsta appen som jag testat hittills är OkCupid, där jag får välja “I’m looking for: Straight men / Bi men / Men who like women / Everybody” (eftersom att jag innan fått svara på om jag söker män, kvinnor eller både ock), men också “Include me in searches for: Men / Women” vilket är helt oberoende av de kön jag skrivit in att jag identifierar mig som (de har massor att välja mellan och man kan välja flera samtidigt) och vilket sexuell läggning jag har (där det också finns massor att välja mellan och du kan välja mer än en). Du kan också kryssa för en ruta “I don’t want to see or be seen by straight people.”. Det känns överlag som en app som försöker och till viss del lyckas inkludera icke-normativa personer, sedan att jag ständigt får uppleva transfobiska och allmänt oförstående personers kommentarer om mig där beror ju mer på personerna som befinner sig där och samhället i stort.

Bästa appen skulle inte fråga efter kön som identitet, utan skulle fråga efter om man har kuk eller fitta, och sedan fråga efter om man vill ha sex med någon som har kuk, fitta eller vilket som. Ska det vara så jäkla svårt?
Det finns självklart personer som varken har kuk eller fitta också, men jag tror att den andelen som drabbas av det är betydligt mindre än andelen som drabbas av nuvarande system, och detta skulle vara ett steg i rätt riktning.

CC: Wapster
CC: Wapster

Jag vill verkligen inte behöva bry mig om detta. Att jag känner mig ensam och vill dejta folk gör att jag känner mig väldigt sårbar, och i det hela vill jag verkligen inte att det rent tekniskt ska behöva vara problem med att jag är transperson också. Det är något som jag behöver hantera i alla konversationer med potentiella dejter sedan, i min vardag och typ överallt annars. Så när det kommer till en maskin som ska matcha människor med andra människor för sex känns det fett onödigt att det ska behöva vara en grej! Om vi bara kan vara lite mer ärliga och inse att vi egentligen bara är kåta fucking apor som vill knulla någon med ett visst könsorgan så skulle maskinerna kunna göra ett sjuhelvetes mycket bättre jobb på att matcha oss!

Uppdatering (2016-08-14 18:00):

Som många har påpekat är det inte alla som letar efter någon med ett specifikt könsorgan, som inte letar sexpartners alls och som har dysfori över det könsorgan de har. Jag förstår absolut problemet, och tycker det är viktigt att ta upp, för de som inte bryr sig om sin potentiella partners könsorgan så räcker det ju att ha ett alternativ för det (precis som att du kan söka efter både killar och tjejer i nuläget), för de som inte söker sexpartners kanske det ska vara en del av sökningskriterierna också, tänk att du får fylla i dessa uppgifter:
Könsorgan: Kuk [ ] Fitta [ ] Vill ej ange [ ]
Könsuttryck: Manligt [ ] Kvinnligt [ ] Varierande [ ] Neutralt [ ] Vill ej ange [ ]
Söker efter: Vänner [ ] Sex [ ] Förhållande [ ]
Förhållandetyp: Monogam [ ] Flersam [ ] Vill ej ange [ ]
Och matchas ihop med personer som matchar det du söker, men som också söker någon som dig.
Behöver inte gå in på mer detalj än så, och jag vet att man kan ha fler alternativ, men jag ser också behovet av att hålla det till så få som möjligt då sökningen efter matchningar blir mer komplicerad vid fler (det som står på profilen kan ju vara något annat).

Huvudsaken här är att det finns sätt man kan göra sådana appar som passar många fler på, om man bara slutar trycka in samma normativa tänkande i det som finns ute i samhället. En dator vet inte vad “man” eller “kvinna” är, det är bara en variabel, “könsidentitet”, som kan innehålla olika värden, det är vi som bestämmer hur den ska tolka de värdena.

Tinders CEO säger att de ska förbättra appen med transpersoner i åtanke. Det är ju något positivt i alla fall! Hoppas att det leder någonvart.

Tafsa inte

Som ni kanske sett på min Instagram så har jag och Anton skaffat hund, en underbar “liten” leonberger/schäfer-valp vid namn Orlando. Efter att ha pratat om det i ett år så var det äntligen dags att hämta honom hos uppfödaren, en lite kaosaktig kväll och sedan dess har det gått upp och ner, men mestadels upp.

Detta inlägget kommer inte handla så mycket om specifikt Orlando, utan mer om en aspekt som jag upptäckt som ny hundägare i en storstad, vilket är allt jäkla tafsande på valpen!

CC: Joanídea Sodret
CC: Joanídea Sodret

Många som man möter på stan verkar tro att hunden är någon slags allmän egendom som alla får hälsa och ta på. Att de sedan klagar på att hunden är ouppfostrad, bits, skäller och hoppar efter dem på stan kan de inte för allt i världen förstå att de faktiskt själva orsakar. Jag försöker träna vår hund till att gå lugnt vid min sida när vi är ute på promenad, inget strikt fot-gående, men att inte dra i kopplet, skälla på andra och kasta sig ut för att hälsa på andra hundar och människor. Men detta försvåras väldigt mycket när min hund drar i kopplet mot någon människa och denna människa går upp i tonart, sträcker sig ner och gladeligen hälsar på honom, och frågar mig först när hen tafsat några sekunder på hunden. Inte bara är det oerhört ouppfostrat och korkat av människan, men det ger ju min hund en belöning för att dra i kopplet och kasta sig fram till människor på stan! Så varför skulle Orlando sluta med det? Nej, precis!

CC: Mr.TinDC
CC: Mr.TinDC

En annan aspekt av samma problem är att jag kanske faktiskt är påväg någonstans, bara för att jag är ute och går med min hund betyder det varken att jag har tid eller lust att stanna och prata med varenda människa jag träffar på trottoaren. Ur social synvinkel hade det nog varit lite mindre plågsamt om det inte var för att vartenda samtal ser ut så här:
Främling: “Åhh, är det en valp?”
Jag: “Ja”
Främling: “Hur gammal?”
Jag: “3 månader”
Främling: “Guuuuud, va sööööt! Vilken ras?”
Jag: “Leonberger”
Främling: “Då hade jag rätt”/”Det ser ut som en schäfer”
Jag: “Mmm, den har lite schäfer i sig”
Främling: “En han eller hon?”
Jag: “Han”/”Vet inte, hen kan inte prata”
Främling: *babblar om någon random bekant som också har hund*
Jag: *ler lite sarkastiskt* “Hejdå”

CC: Yi Chen
CC: Yi Chen

Vilken annan individ är det okej att man gör samma sak med? Jag är så sjukt frestad att gå fram till en person med en barnvagn, stoppa ner handen i barnvagnen och tafsa på barnet medan jag frågar om det är en bebis, hur gammal den är, vilket kön och ras den har och berätta om alla gånger jag tidigare stött på en liknande bebis. Skulle inte det ses som rätt konstigt? Kanske lite perverst? Varför är det då så okej att göra med en valp?

Armbanden som polisen delade ut till folk på festivaler “Tafsa inte”, kanske man skulle ta och beställa till sin hund 😛