Tack Piratpartiet och Ung Pirat

Det politiska klimatet i Sverige håller på att ritas om, blocken splittras, partierna byter inriktning, växer och minskar, och mitt i allt kaos bestämmer jag mig för att lämna det parti jag lagt en absoluta majoritet av min politiskt aktiva tid på.
Ja, tankarna har funnits där länge, men det är inte förrän nu som jag känner att det faktiskt är helt rätt.

Jag är så outgrundligt tacksam för den tid jag haft tillsammans med Piratpartiet, Ung Pirat och alla närliggande organisationer. De har väckt mitt intresse för politik, hjälpt bilda mig om politik, och gett mig så otroligt bra, trevliga och värdefulla kontakter. Detta kommer jag vara evigt tacksam för, vilket också innebär att jag inte riktigt kan eller vill vända partiet ryggen.

Exakt hur detta kommer yttra sig vet jag inte än dock. Men jag tror fortfarande på de grundläggande värderingarna i piratrörelsen, och tänker fortsätta jobba för dem på andra håll. Mitt intresse för politik har inte svalnat de minsta, så ni kommer fortfarande stöta på mig där ute i den politiska debatten.

Island och talesperson

Nu var det längesedan jag uppdaterade här, och mycket har hänt sedan sist. Jag tänker inte ta upp allting med en gång, men vad gäller mitt politiska engagemang gäller det främst två saker.

Island

Jag har precis kommit hem från Island, där jag hjälpte isländska Piratpartiet att nå 14,5% i nationella valet! Det var helt fantastiskt att vara en del av en valkampanj som faktiskt gav en positiv känsla under valvakan. Eftersom att jag inte blev politiskt involverad förrän 2013 så missade jag ju de val där det faktiskt gick bra eller som förväntat för Piratpartiet, och var bara med under de två senaste valen där resultaten var väldigt mycket av en besvikelse. Så detta var den första valvakan jag upplevt där jubel hördes. Själva kampanjandet var också en positiv upplevelse, eftersom att vi svenskar inte kunde isländska fick vi göra fotarbetet, alltså gå runt och dela ut flyers i brevlådor och det kändes skönt, lite back to basics typ. Det gav mig också lite mer motivation att komma igång med liknande kampanjarbete här hemma. Det knöts också många nya internationella kontakter vilket ju alltid är lika roligt!

Island är också ett otroligt vackert land! Förvånande platt, med många naturfenomen på liten yta. Det kändes väldigt “nordiskt”, i brist på bättre beskrivning. Men istället för att läsa mina försök till att beskriva det med ord kan ni kolla på alla fina public domain bilder på Ung Pirats flickr-konto.

Unicorn

Det andra som hänt är att jag blivit utnämnd till regnbågspolitisk talesperson för Piratpartiet! Jag är otroligt stolt, här kan ni läsa mitt inlägg om det på Piratpartiets hemsida. Mer kommer komma framöver där jag skriver om hur jag vill utveckla politiken, varför det är så viktigt och mer tankar kring mitt talespersonskap.

 

Anhöriga som förespråkar legalisering

I P1 Debatt pratar de om “Hur mycket knark tål Sverige?”. En extremt problematisk titel till att börja med, och det kommenteras också av några av en av gästerna i programmet. Ett lite gammalt program, jag vet, men jag är lite politiknördig av mig och när jag lyssnat klart på allt de senaste så går jag bakåt i tiden istället för att hitta mer.

Det sägs “Jag har inte hört någon anhörig säga att de vill ha mer droger” med vilket det menades att inga anhöriga till brukare av droger önskar att det var legalt att bruka till exempel cannabis. Helt och hållet fel! De flesta som förespråkar legalisering är anhöriga till brukare oavsett om de själva är brukare eller ej. De förespråkar legalisering för de ser vad effekten av att det är olagligt är, att deras kompisar hamnar i kriminella gäng för att där är enda platsen de kan få tag på den olagliga drogen som de väljer framför för de lagliga drogerna som staten tillhandahåller, att deras syskon inte vågar åka till akuten när de varit med om en olycka och samtidigt har olagliga preparat i kroppen.

Anekdoter, snyfthistorier, läggs fram för att mörklägga hela debatten och överskugga statistik och forskning. De som förespråkar kriget mot droger håller sig till anekdoter medan de som förespråkar legalisering håller sig till forskning. “Har du sett en vän dö i en överdos? Har du själv tagit en överdos?” Den frågan får man om man ger sig in i debatten, man får tydligen inte prata om narkotikapolitik om man inte hamnat på botten av missbruket eller haft vänner som hamnat på botten av ett missbruk. Själv har jag varit med om att vänner tagit självmord drogpåverkade, överdoserat och hamnat på intensivvård efter överdoser, men det gör mig inte mer kvalificerad att prata om detta. Dock förespråkar jag en total legalisering! Mina vänner dog inte på grund av drogen, de dog på grund av kriget mot droger och dess användare.

Vissa påstår att det inte går att vara brukare, att det bara finns missbrukare och så fort du testat en narkotikaklassad drog så är du missbrukare. Ett mycket osunt förhållningssätt då fokuset läggs på alla som brukar droger och inte på de som faktiskt är missbrukare och behöver hjälp. Anledningen till att många tror att det finns fler missbrukare än brukare är för att de svalt statens propaganda i hela sitt liv och aldrig upplevt sanningen bakom det hela, de har sett alla nyhetsrapporteringar om knarklangare med vapen, barn till missbrukare, ungdomar som dör i överdoser och allt annat som är intressant att visa upp i nyhetsflödet. Men de har inte upplevt de som går runt hemma och har så ont att de inte kan sova, röker en joint och kan slappna av där de går hela livet utan drogrelaterade problem, de som väljer LSD framför alkohol när de går ut på klubben för de har alkoholproblem och vet att de bara mår dåligt av alkoholen, och på så sätt kan ha lika kul som sina vänner men inte heller dem någonsin hamnar i några problem kring sitt bruk. Varför ses inte dessa i nyheterna? Av samma anledning som alla lyckade fester med alkohol inte visas i nyhetssändningarna, utan bara de som gått snett. Borde vi förbjuda alkohol för det? Självklart inte! Varför hörs det aldrig talas om barn som växt upp i hem där föräldrarna brukat droger på ett sunt sätt? För att de oftast inte ens märkt att föräldrarna brukat droger och för att folk som brukar droger på ett sunt sätt inte vill berätta det för allmänheten då det är både stigmatiserande och olagligt.

Vi måste börja se att vuxna människor kan fatta sina egna beslut och om samhället dömer dem som mogna nog att kallas myndiga och göra allt vad som kommer med det så borde de också vara mogna nog att själva bestämma vilket preparat de vill stoppa i sin kropp.

Jag förespråkar främst legalisering med individuell frihet och integritet som utgångspunkt. Men nu råkar det ju vara så att legalisering även är bra ur ett skademinimerings-perspektiv. Det är faktiskt rätt logiskt: Efterfrågan på droger försvinner inte i och med kriminalisering, det har vi sett under alla dessa år av stränga narkotikalagar och insatser om att ta fast alla drogbrukare, människor har brukat droger i väldigt många år och det är ingenting vi kommer sluta göra för att någon bestämde sig för att det skulle vara olagligt. Utbudet kommer matcha efterfrågan, det är bara en fråga om vem som tillhandahåller detta utbud, i och med att det är olagligt blir det naturligtvis kriminella gäng som redan har massor med erfarenhet av att smuggla andra saker och ser ett perfekt tillvägagångssätt att finansiera resten av sin verksamhet. Miljarder av skattepengar läggs på att förhindra denna verksamhet och maffiorna blir bara bättre och bättre och tjänar mer och mer pengar på detta. Det är så verkligheten ser ut, sorry, not sorry to break it to ya’!
Men till skademinimeringen – Ett preparat som är lagligt går också att reglera! Precis som med alkohol går det att sätta åldersgränser och prata om det öppet, trots att det finns de under 20 som skaffar sig tillgång till alkohol på egen hand så blir det ändå inte genom att gå till personer som sysslar med andra typer av kriminalitet, utan oftast till äldre syskon, föräldrar eller kompisar (väldigt mycket bättre källor än maffior skulle jag säga). Det som säljs kommer också vara kontrollerat och säkert, många dör idag av överdoser för att de tagit ett preparat som de trodde var en viss drog men visade sig innehålla en helt annan drog som inte var säker att ta i den dosen eller alls. Det skulle heller inte vara lika stigmatiserat att prata om sitt drogbruk, att dela med sig av information kring hur och vad man kan ta för att vara säker.

Informationen idag i till exempel skolor är “Droger är farligt, du blir beroende, missbrukare, hamnar i fängelse och dör!”. Detta stämmer inte, och förtroendet för källan blir noll när ungdomarna testar sin första drog (till exempel cannabis) och märker att de ju inte alls blir beroende, missbrukare hamnar i fängelse eller dör. Det är då lätt att dra slutsatsen att andra droger som också ingick i denna information inte heller är farlig, vilket ju inte alls är sant, det finns många droger som är väldigt farliga, svåra att dosera, skapar starka fysiska beroenden eller enkelt kan leda till dödsfall. Med tydlig och verklighetsbaserad information skulle man kunna få ut till ungdomar vad som faktiskt händer i kroppen när du brukar en viss typ av drog, förklara hur heroin reagerar i kroppen, hur THC påverkar hjärnan och hur LSD påverkar din mentala upplevelse av verkligheten. På så sätt kan ungdomar få en mer korrekt bild kring droger och faktiskt ta informerade beslut baserade på verkligheten och inte på uppror mot statens propaganda.

Här är lite coola länkar:
http://www.can.se/fakta/fragor-och-svar/narkotika/
http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2009_2014/documents/libe/dv/21_emcddareport_/21_emcddareport_sv.pdf
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/fn-sveriges-narkotikapolitik-lever-inte-upp-till-manskliga-rattigheter
http://cannalisorerna.se/

Modernisera valdagen

Det har pratats en hel del om e-röstning sedan vallagskommittén fick i uppgift att utreda frågan om bl.a. e-röstning ska införas i Sverige. I podden Det politiska spelet pratade man också om detta (förövrigt en riktigt intressant och bra podd som jag rekommenderar). Detta är naturligtvis något som vi pirater pratat en hel del om och till någras förvåning står de flesta av oss fast vid att e-röstning inte kan ske med tanke på att säkerheten och integriteten inte går att säkerställa med dagens teknik. Vi lever i en värld där allting som är uppkopplat på ett eller annat sätt övervakas och registreras, där svenska myndigheter ger tillgång till sin data från övervakning till amerikanska myndigheter och storföretagen handlar med din data. Under dessa förhållanden vore det otroligt naivt och/eller korkat att lägga ut röstningsförfarandet på internet, det skulle innebära ett enormt hot mot demokratin p.g.a. risk för hackning och ett slopande av valhemligheten. Christian Engström går igenom några av problemen med detta i ett inlägg från 2013.

Bild av: DonkeyHotey
Bild av: DonkeyHotey

Nuvarande systemet är dock också dåligt

Med det sagt så vill jag understryka att jag absolut inte stödjer det valsystem som vi har idag, det är hemskt ineffektivt, odemokratiskt och kostar både pengar och miljö helt i onödan. För enbart riksdagsvalet trycktes det upp 24 valsedlar per röstberättigad person i Sverige, valsedlar som sedan skulle köras ut till alla olika områden, där majoriteten sedan slängs, ett enormt slöseri. Dessutom så måste de partier som inte fått 1% eller mer i något av de senaste två valen lägga ut sina valsedlar själva i vallokalerna, det gör att många mindre partier inte ens har en rimlig chans att synas som alternativ för de som röstar.

Lite lösningar på det hela

Som jag ser det finns det idag två olika lösningar på dessa problem, varav den ena inte innebär användande av teknik alls och den andra känns mer modern. Den ena är systemet som tillämpas i Finland, där du får en lapp att skriva ner ett nummer på vilket motsvarar den kandidat du vill rösta på, här har man affischer med alla kandidater som ställer upp och deras nummer. Något liknande hade kunnat göras i Sverige där vi till exempel hade kunnat ha en affisch i vallokalen med ett nummer per parti (och ett per kandidat inom varje parti eller liknande) som ställer upp i valet och där du som röstberättigad enbart skriver ner den siffran på din valsedel och lägger i valurnan. En valsedel per val och person, inget slöseri! Men också att det skulle göra det enklare för alla partier att faktiskt få en ärlig chans, då alla partier som registrerat att de ställer upp i valet finns representerade på affischen.
Ett annat sätt skulle kunna vara så som Christian Engström skriver i sitt inlägg som jag länkade till längre upp i texten, att ha en dator som inte är kopplad till något nätverk som bara har funktionen att skriva ut valsedlar. Då skulle du som röstberättigad kunna gå till denna dator i en vallokal, välja det parti du vill rösta på och få den valsedeln utskriven, och sedan fungerar det på samma sätt som det gör idag. Datorn behöver då inte veta vem det är som begär att få en valsedel utskriven och en och samma person kan skriva ut flera (av samma anledning som några tar flera olika valsedlar med sig in i valbåset), det skulle i sådana fall fortfarande bli mycket färre valsedlar per person och ingen frakt alls! Detta skulle också öka inkluderingen av mindre partier och ge dessa en ärlig chans att delta.

Bild av: Tammisto
Bild av: Tammisto

Integritet väger tyngre än personlig vinning

E-röstning skulle förmodligen gynna Piratpartiet då våra väljare håller till på internet och är många av de förstagångsväljare som inte orkar/vill delta i detta valsystemet, trots detta förespråkar jag ändå inte e-röstning då jag ser demokratin och integriteten som viktigare än personlig vinning och modernitet. Pirater är generellt mer kompetenta inom områden som handlar om internet än andra partier, vilket inte minst syns i uttalanden och förslag från andra politiker, många av våra medlemmar är högutbildade inom områden kring IT och arbetar dagligen med dessa frågor. Snälla! Jag vet att ni menar väl, och vill modernisera och använda er av den nya coola tekniken, men lyssna på de som faktiskt vet vad det går ut på!

Bild av: Pirátská strana
Bild av: Pirátská strana

Cannabis – olagligt pga patent?

Cannabis är idag olaglig som drog i Sverige och många andra länder, men varför? Den har många positiva effekter på människan, den är långt ifrån lika dödlig som alkohol och tobak, den sänker egot vilket gör en mindre benägen till våld i de flesta fall, osv. Jag har inte forskat på cannabis och är ingen vetenskapsperson inom ämnet, vilket fler speciellt de som är emot en legalisering är så sjukt dåliga på att påminna om, men jag har läst mycket kring ämnet och känner människor som tidigare brukat eller fortfarande gör det, de flesta som är öppna med det i länder där det är lagligt dock.

CC-BY: Jesse Poole
CC-BY: Jesse Poole

Ett argument som har använts flitigt i USA kring att cannabis fortfarande ska vara olagligt har varit att “det inte finns några studier som bevisar dess positiva effekter”. Detta beror inte på att cannabis inte har några positiva effekter, det beror helt och hållet på att de institut som vill forska på denna växt inte får det enligt staten, de förbjuder de helt enkelt på att forska på ämnet och använder sedan att det inte finns något resultat av någon forskning på ämnet som argument för att det ska fortsätta vara olagligt. Nu har vi ju sett en förändring i några delstater i USA där det har blivit lagligt eller delvis lagligt, vilket kanske kan öppna upp för mer forskning vilket ju skulle vara väldigt positivt då jag är av åsikten att utforska ett ämne alltid är bättre än att hålla det i mörker och ovisshet då ovisshet oftast leder till mer skador oavsett om man kommer fram till att ämnet är skadligt eller inte.
Jag vet inte i vilken utsträckning dessa förbud fortfarande råder i USA, om någon har några bra länkar till information kring ämnet får ni gärna slänga in dem i en kommentar nedan. Men detta är något som tas upp i dokumentären som jag kommer fortsätta prata om nedan.

neuronstonirvana

En tanke som pratades en del om i “Neurons to Nirvana” (en dokumentär om psykedeliska droger) är att under de perioder som sådana droger inte var olagliga och/eller användes mycket av en hel del människor började många ifrågasätta olika saker i samhället, som bland annat krig, och miljöförstöring, samt umgås och komma överens över gränser av bland andra etnicitet, sexualitet, och kön. Att folket börjar ifrågasätta saker som är så starkt kopplade till makt och överstatlighet, samt umgås i nya kretsat och sprida tankar och idéer vidare i olika samhällsklasser är väldigt skadligt för en stark stat. Stater vill ha lydiga medborgare som inte ifrågasätter deras sätt att styra landet på och som håller sig innanför de normer som redan existerar i samhället. Att en drog får en att se saker ur andra perspektiv och ifrågasätta vad man annars tycker är helt naturligt är en mycket intressant ingång till varför stater inte vill legalisera dessa typer av droger.

CC-BY: Don Goofy
CC-BY: Don Goofy

En annan ingång som också togs upp i dokumentären är att det inte går att tjäna pengar lika enkelt på sådana droger som på moderna läkemedel. Då många av dessa droger patenterades för så pass längesedan att de numera är public domain finns det inget läkemedelsföretag som vill åta sig den och producera läkemedel av det eftersom att konkurrensen kommer vara mycket högre då alla andra läkemedelsföretag också kommer ha tillgång till de. Därför finns det inga ekonomiska incitament att lobba för en legalisering av dessa droger. Läkemedelsföretagen vill helt klart att vi tar droger, men inte vilka som helst utan de som just de har patent på då det är de som drar in mest cash. Och detta trots att många av dessa droger (LSD, Cannabis osv) har visat sig kunna underlätta för många patienter i olika tillstånd utan en massa utav bieffekterna som man blir tvungen att genomlida av läkemedelsföretagens patenterade droger.

Personligen är jag för en legalisering, Piratpartiet vill se en avkriminalisering och jag tycker ju självklart att det är bättre än att det är olagligt. Det kommer leda till ännu mer forskning och med tanke på alla positiva effekter man hittills hittat med cannabis så kan jag bara tänka mig hur bra det kan användas i framtiden. Jag tycker det är dags att vi gör oss av med all skrämselpropaganda staten trycker i oss om ämnet för att vi inte ska kämpa för en legalisering och för att hålla opinionen i schack, som att det är mycket beroendeframkallande, dödligt, förstör hjärnan och gör människor galna. Det må förändra sättet vi ser världen på under tiden du är hög, men det är inte att bli galen, det är att se världen ur ett annat, mindre egoistiskt, perspektiv.

CC-BY: CasparGirl
CC-BY: CasparGirl

För källa på detta hänvisar jag till “Neurons to Nirvana” då det är den jag baserar hela inlägget på.

Utvald bild: CC-BY Jordan Greentree

Pride Stockholm

Just nu sitter jag och förbereder mig inför Pride Stockholm. Har färgat håret (mycket blont för att kunna måla håret sedan), klippt mig och skaffat silvertejp. Jag har också fyllt min kalender med allt jag vill hinna med under Pride, trots att om jag ska kunna hinna med allt så måste jag klona mig själv vilket jag inte kommit på hur man gör än.

Mestadels av tiden kommer spenderas i Piratpartiets tält i Pride Park (där du borde hälsa på mig!), dels som representant för Piratpartiet men också för att smyga in lite reklam för Regnbågspiraterna.

Detta är andra Pride i Stockholm som jag kommer vara på så det är lite spännande, sist hade jag knappt någon aning om vad Pride Park var för något och hade typ precis kommit ut som transkille officiellt så då hängde jag mest i pirat-tältet och kampanjade. Nu har jag lite mer koll och erfarenheter från West Pride också så får se om upplevelsen blir annorlunda. I och med min större involvering i BDSMF-världen så kommer jag nog besöka Kinkykvarteret mer också. Allt som allt känns det kul, trots att jag borde vara hemma och jobba.

FabianWestPride
CC-0, Jag under West Pride
Vill, men kan inte lova

Jag ska försöka uppdatera under veckan om vad för roligt som händer, jag har varit lite dålig på dagliga uppdateringar vilka jag skulle vilja göra när jag är med om en riktigt händelserik vecka så som Pride eller Almedalen. Ni får hålla tummarna för åtminstone mer än ett inlägg i alla fall.

Kameran kommer följa med och förhoppningsvis kommer jag ha tid att redigera alla filmklipp nästa vecka, det är från början av sommaren så dags att de kommer upp.

Utvald bild: CC-0, Min tatuering gjord under Almedalen-15.

Framtiden

Just nu sitter jag i ett hotellrum i Warszawa tillsammans med Anton, det är vår smekmånad och vi spenderar en hel del tid med att chilla. Ett gemensamt intresse är teknik och framtiden, därav blir det en del tittande på videor om teknik och framtiden.

Videor om framtiden

En bra YouTube-kanal för just detta är Vsauce2 (Mind Blow-videorna) där de till exempel i en video pratar om att forskare har kunnat tillverka syntetiska blad som härmar fotosyntesen och skapar syre av koldioxid, något som kan användas i rymdfarkoster och för att rena luften i städer. I samma video pratar de om att det finns ett sätt att få ur el ur växter och det finns tillgängligt att köpa redan nu.

Vi kan alltså få el ur växter och göra om koldioxid till syre, med ny teknik. Det är förstås en bit in i framtiden innan vi kan använda det här till i riktigt stor utsträckning så att det faktiskt påverkar oss, men det är trots allt framsteg och väldigt awesome!

Ny teknik! ny politik!

Det är lätt att fastna i drömmen om framtiden, det hade alltid varit roligare att vara född senare i tiden för att kunna vara med om så mycket av det som kommer hända i framtiden, det kommer inget “men” här, för det hade helt enkel bara varit så coolt utan invändningar.

På samma sätt som ny teknik är coolt och kommer förändra våra liv fruktansvärt mycket, så som det redan gjort på väldigt kort tid, så tycker jag att ny politik är fascinerande. Det är lätt att fastna i en bild av att allting går utför och att situationen i världen är så hemsk idag, men faktum är att det faktiskt är rätt mycket bättre än tidigare, trots att vissa saker blivit hemskare så har det i det stora hela lett till att fler länder praktiserar demokrati, fler respekterar mänskliga rättigheter, fler HBTQIAP-personer kan leva ut öppet osv. Motståndet kanske är starkare för att de känner att de är en utdöende samling åsikter men jag ser ändå positivt på framtiden. Därför har jag väldigt svårt för att prata om dagens politik och vad som borde ändras idag, för mig är det självklart att alla människor är lika värda osv så det känns konstigt att föra en diskussion kring det, jag vill mest vifta bort motståndarna till det med någon ful härskarteknik och tro på att fler och fler inser värdet i mänskliga rättigheter utan att man behöver tjata om det i långdragna debatter. Så är förmodligen inte fallet då diskussion och debatt har en tendens att utveckla människors åsikter, inte för att de lyssnar på den andra personens åsikter utan för att säga sina egna åsikter högt och argumentera för dem får en att förstå dem mer och reflektera över dem.

Med detta vill jag påpeka att jag tycker framtidens politik är så sjukt mycket roligare att diskutera. Om hur vi gör med artificiell intelligens, när robotar ska få samma rättigheter som människor, hur vi ska välkomna/stå emot främmande livsformer som kommer till vår planet, vilka typer av lagar och/eller avsaknaden av sådana som ska finnas på Mars, hur hanterar vi immateriellt ägarskap när/om vi alla existerar i en icke-fysisk värld med hela vårt sinne mer än vad vi existerar i en fysisk sådan, och allt därtill. Sådana frågor är vad jag vill ha upp i den politiska diskussionen.

CC-BY Award Photography
CC-BY Award Photography
Framtidens politik kan hjälpa oss idag!

Genom att diskutera den typen av frågor skulle vi kunna komma närmre dagens frågor också. Kopplingen mellan hur vi hanterar vänliga främmande livsformer som kommer till vår planet kan belysa hur vi ser på gränser, nationella och personliga sådana, immaterialrätt är rätt aktuellt redan och robotar borde vi nog ta tag i innan det blir aktuellt men kan också hjälpa oss att förstå hur vi skulle reagera när det väl sker.

I dessa frågor har människor oftast inte så klar uppfattning heller och vi kan då därför hålla en diskussion på riktigt där vi lyssnar på varandra. Istället blir dessa frågor som handlar om det är möjliga scenarion eller inte, vilket inte känns så produktivt för en diskussion om hur vi ska agera om ett sådant scenario uppstod. Det är helt klart värt att prata om hur troligt något är också men diskussionen om hur vi ska agera om det faktiskt händer är något som saknas i de flesta rum.

Mer diskussion om framtiden!

Utvald bild: CC-BY Alisa Perne

Det där med juridiskt kön (del 2 om juridiskt kön)

Jag har i mitt tidigare blogginlägg, som ni kan se här, pratat om varför juridiskt kön suger och varför det borde tas bort. Och nu tänker jag prata om de populäraste argumenten som kan användas mot min ståndpunkt.

CC-BY Paige Shoemaker
CC-BY Paige Shoemaker

“Juridiska kön underlättar för läkare”

Ja, vissa litar helt enkelt inte på att en läkare kan göra bedömningen av om någon innehar en livmoder eller inte och att en person utan kuk ju inte kan göra vissa behandlingar som kräver att du har en kuk. Och nej, då kan det ju bli problem för en piercare också, för en person utan kuk kan ju inte få sin kuk piercad och hur ska piercaren veta om hen kan utföra en kuk-piercing på en person om hen inte kan se det på det juridiska könet!? (Svar: Genom att fråga/titta).

Det är alltså så enkelt som journalföring, på precis samma sätt som det journalförs om du har en pacemaker eller diabetes kan det ju journalföras om du har en livmoder och/eller kuk osv. Detta förenklar ju hela grejen med att det redan idag finns de som inte har den normativa uppsättningen organ som de enligt sitt juridiska kön ska ha, det finns till exempel män med fitta, kvinnor med kuk osv. Det blev mycket problem för den man som skulle in och föda barn till exempel då hans personnummer blockerades i systemet.

CC-BY Allen Skyy
CC-BY Allen Skyy

“Juridiska kön underlättar för statistiken”

Tydligen så tycker vissa att det kan vara lite svårt att fråga personer om deras könsidentitet, och som följd kan vi inte få någon statistik baserat på kön när man blir tvungen att fråga efter kön och inte bara kolla personnumret. Jag är självklart medveten om att det förmodligen är enklare att samla in sådan data i dagsläget, men jag ser inte anledningen att enklare kunna föra statistik som tillräckligt relevant för att triumfera över att själv få definiera sitt eget kön. Jag sätter helt enkelt den personliga friheten över förenklande metoder för insamling av data. Som det ser ut idag får vi ju också felaktig statistik i och med att många tillskrivs ett juridiskt kön de inte har.

Detta är den andra i blogg-serien om juridiskt kön. Det kan komma att komma fler om jag får mer inspiration till det.
Skriv gärna till mig om du har funderingar kring juridiskt kön, ditt mejl kan bli inspiration till ännu ett inlägg i serien.

Utvald bild: CC-BY Jon Collier

Det här med juridiskt kön (del 1 om juridiskt kön)

Jag börjar inlägget med att bara säga att West Pride var helt awesome! Jag är inte mycket för att skriva ner sådant som bara är kul, vill ha mer provokation i mina texter än så. Det filmades dock en hel del, och så fort jag kan få in klippen i en burk som kan hantera videoredigering lägger jag upp en film på det.

Så, det här med juridiskt kön.

Vi pirater kampanjade för en borttagning av juridiskt kön under West Pride och jag hade lite blandade förväntningar inför det. Jag trodde inte vi skulle få så pass mycket medhåll som vi fick, det var inte många som vi pratade med som var emot oss utan de flesta höll med oss. Trots detta får jag höra från andra håll att det inte funkar att driva sådan politik i dagsläget då opinionen inte riktigt tillåter det än (vilket ju gör det till en enormt rolig fråga att driva), vilket jag egentligen inte riktigt tycker stämmer av vad jag sett och hört.

Detta är det första inlägget i en serie blogginlägg som kommer handla om juridiskt kön, jag vet ännu inte om det bara kommer bli två eller om jag kommer få inspiration till fler men detta och ett till är redan påtänkta i alla fall. Detta är min första blogg-serie!

Oavsett om politiken går att driva eller inte så kommer jag ju göra det – CHALLANGE ACCEPTED! – men till själva grejen med det.

Man and woman
CC-BY: Keoni Cabral

Man eller kvinna?

Idag har vi ett system som bygger på att varje svensk medborgare ska passa in i en av två mallar; Man eller Kvinna. Till en början kan ju det, för oerfarna, verka väldigt enkelt, man tittar ju bara mellan benen och ser om där är en kuk eller fitta, eller? Nej, se det är det inte.

Skillnad på kön och kön

Det är inte så enkelt som att kolla på könsorganet för att se vilket kön en person har, det är nämligen skillnad på kön och könsidentitet (på engelska gender eller gender identity och sex). Hur en person känner sig rent identitetsmässigt har ibland ingen som helst koppling till hur personens biologi ser ut, trots att det kan vara en provocerande tanke för vissa att en person med fitta inte alltid känner sig som en kvinna eller att en person med platt bröstkorg varken känner sig som kvinna eller man. Det finns en hel del som kopplar hela sin könsidentitet till sitt kroppsliga utseende och det är också helt okej, rätten att få definiera sig själv är något som vi som är mot juridiskt kön värderar högt och det gäller även för de som vill definiera sig enligt den binära könsnormen baserat på sina kroppsliga attribut.

CC-BY: Camila Clarke
CC-BY: Camila Clarke

Problem vid födseln

Barn kan vid födsel se väldigt olika ut i skrevet och i Sverige utför vi i dagsläget könsstympningar på barn som läkarna inte riktigt tycker passar in i något av facken, en lite för liten snopp, eller lite för stor klitoris kanske? Jag vet inte exakt hur en fitta eller kuk ska se ut enligt läkarna för att passa in i dessa trånga fack, men runt 10-20 barn per år är tydligen svåra att bestämma könet på (kap 13 i pdf i länken). Kan tillägga att man i Sverige kallar detta könskorrigering och inte könsstympning, medans när det görs i Afrika heter det könsstympning trots att det i många fall är exakt samma ingrepp. FN har kritiserat detta starkt i och med att det går emot FN-konventionen.

I länken beskrivs det nuvarande läget för byte av juridiskt kön och korrigering av biologiska faktorer, samt hur läget ser ut för de som föds med avvikelse i könsutvecklingen.

Alla ska vara lika inför lagen, eller?

Det finns många problem med systemet, men rent praktiska problem är ju att man gör skillnad på juridiska kvinnor och män i lagen och olika system hos myndigheter vilket inte verkar helt rätt (lika inför lagen?) och ställer till problem när någon bryter de, av samhället, uppbyggda normerna kring hur någon av det könet ska bete, klä sig och tänka.

“Riktig” könsidentitet

Att ge staten rätten att bestämma vilka kön som är “riktiga” och vilka som bara är ett “beteende” blir också väldigt kränkande mot de som inte befinner sig inom någon av dessa “riktiga” kön. Många har insett att vi inte längre kan kategorisera människor i enbart män och kvinnor, och att det finns de som befinner sig mellan eller utanför dessa binära normer. Detta är fel på samma sätt som när staten bestämmer att det bara finns tre sexuella läggningar (heterosexualitet, homosexualitet och bisexualitet) och att allt utöver det “bara är beteenden”.

Problem inom vården

Ett till problem är att dagens system är uppbyggda efter de normer kring hur man ska bete sig och vad man kan göra som tillhörande ett visst kön, bland annat att män inte kan vara gravida och föda barn, eller att om man fött ett barn så är man automatiskt barnets mor, något som krånglat till det rejält för vissa. Detta systemet håller förhoppningsvis på att ändras, det var ju trots allt bara två år sedan transpersoner tvångssteriliserades så detta med att en juridisk man blir gravid är ju relativt nytt i Sverige. Att ta bort juridiskt kön helt skulle förmodligen förenkla processen och ge vårdpersonalen mer legitimitet i att bestämma vilka personer som ska ha tillgång till vilken vård och inte slentrianmässigt låta systemet bestämma det åt dem.

Varför inte ett tredje kön?

Så hur åtgärdar man problemet med att vårt system bara tillåter två kön och inte fler? Några vill mena att lösningen är att införa ett tredje kön, vilket i praktiken blir en övrigt-kategori för alla som inte passar in i den binära könsnormen. En person som är intergender och en genderfluid kommer alltså klämmas in i samma kategori medan två kön fortfarande har helt egna kategorier, vilket ju inte känns helt legitimt då man nästan säger att “ja, vi har två riktiga kön men vi förstår att det finns de som varken ser sig som kvinna eller man, och då får vi väl sätta dit en kategori som ni kan tillhöra”. Det är inte så legitimerande för dem, då könsidentiteterna intergender och genderfluid har lika lite gemensamt som kvinna och man.

Men hur många kategorier ska man lägga till då? Enkelt! Så många som behövs. Vilket är ett flytande och inte ett konstant tal. Det finns precis så många könsidentiteter som det behöver finnas för att alla ska känna sig inkluderade. Därför blir det också problematiskt om staten ska gå in och bestämma ett fast antal könsidentiteter då detta konstant ändras, vi är inte längre binära varelser som passar in i en av två mallar (om vi någonsin varit det). Kalla det evolution, anpassning, utveckling, eller precis vad du vill, men det är så världen ser ut.

CC-BY: Purple Sherbet

Jag ser verkligen fram emot utvecklingen av samhället och hoppas det blir till det bättre, trots att det finns motståndare ser jag ljust på detta. Det känns som en naturlig väg att gå, när vi sedan också kan 3D-printa ut egna fungerande kroppsdelar hemma om några år kommer det verkligen kännas rimligt att inte kategorisera folk utefter hur staten anser att vi ska se ut då vårt utseende kommer bli forever-changing.

Utvald bild: CC-BY Charles Hutchins