Hej-fucking-då Sverige!

Ett steg närmre åt att bli del av en galaktisk civilisation är att känna mig mer som en del av den globala civilisationen. Mot Europa och vidare!

Nu lämnar jag Sverige! Något jag velat göra sedan tonåren, men aldrig tidigare vågat eller känt att det varit “rätt tid” för. Och jag måste erkänna att omständigheterna just nu är bättre än de någonsin varit tidigare, med ett flexibelt jobb, ingen partner att behöva anpassa mig efter och en ekonomi som gör det hela mycket enklare än vad ekonomin jag haft tidigare i livet skulle gjort. Jag flyttar också dit med en vän, som förmodligen är den enda vän jag skulle vara bekväm att flytta utomlands med. En självständig, mogen och emotionellt stabil person vars “radical self-reliance” är i nivå med min egen. Utöver detta har vi trevligt tillsammans, och kan dela intellektuella samtal med varandra om allt från filosofi, samhälle, fantasi, och teknik.

Just nu sitter jag på centralstationen och spenderar mina sista timmar i Sverige med att skriva detta och titta på bilder från Berlin skickat av mina nya rumskompis.

Stockholm archipelago sunset
CC0 (by me)

Sverige har under de senaste åren utvecklats i en riktning som jag själv inte vill vara med om. Om det skulle visa sig att jag bara är en i mängden konspirationsteoretiker där ute, och oroar mig helt i onödan, so be it, och då är jag bara glad att mina farhågor inte infann sig. Men fram tills dess vill jag bevittna demokratins förfall på ett behörigt avstånd, för den eller de makthavare som i sådana fall kommer styra har inte speciellt positiv syn på personer som mig. Nationalsocialister gillar inte mina globalistiska åsikter, och mitt vurmande för EU och andra internationella samarbeten. Många av dem faller också in i kategorin av människor som har problem med min sexualitet och könstillhörighet, något som delas av den lite, för Sverige, nyare rörelsen som aspirerar på politisk makt – islamisterna. De har också problem med min syn på religion, yttrandefrihet och vetenskap, något som i sin tur delas av den starkaste av de olika rörelserna som vill nedmontera demokratin för egen vinning – vänsterextremisterna och deras möjliggörare. Anledningen till att jag lägger mer tid på att kritisera den här gruppen är inte för att jag tror de utgör det största hotet för mig personligen – jag skulle förmodligen, under dödshot, kunna smälta in bland extremvänstern och spela alla mina HBTQ-kort för att inte bli satt i läger för rättning av åsikter eller liknande. Nej, jag kritiserar dem helt enkelt för att de är de med absolut mest makt i Sverige, de styr ju landet inte bara från regeringskansliet, utan från alla grundbultar i demokratin.

Under lång tid har jag engagerat mig politiskt och haft hopp om att det kan ändras, men med åren och mer insikt i det svenska samhället och det politiska system där har jag blivit mer övertygad om att systemet är så pass genomruttet att en enkel renovering inte kommer förbättra situationen långsiktigt utan bara förlänga lidandet. Till slut så ser jag på mitt förhållande med Sverige som ett destruktivt kärleksförhållande. Jag har växt upp i det här landet, och det är i skrivande stund det enda landet jag bott i. Det är här jag utvecklats som person, med dessa traditioner och kultur som jag formats till den jag är idag. Många fina minnen, många utvecklande stunder, och många speciella relationer finns här, men jag kan inte stanna kvar och hoppas på att det här ska bli ett tolerant och demokratiskt land längre. Nej, nu måste jag tänka på mig själv, prioritera min egen psykiska hälsa framför den samhällsförändring jag vill se.

Sverige är inte ett välkomnande land för personer som mig; anti-auktoritära, frihetliga, skeptiskt och vetenskapligt sinnade personer med lite tålamod. Debattklimatet framhäver känsloargument och sätter identitet före kunskap, som om jag skulle ha bättre koll på homosexualitet än en heterosexuell forskare inom ämnet bara för att jag är just homosexuell. Och att mina erfarenheter av diskriminering och intolerans skulle styra lagstiftningen, istället för fakta och rationella argument. Men identitetspolitiken är stark, vare sig den kommer från vänster eller höger – om man har tolkningsföreträde, medfödd rätt till makt eller borde särbehandlas på grund av sin hudfärg eller andra medfödda attribut.

Swedish lake in the summer
CC0 (by me)

Under sommaren har jag varit nere i en depression med självmordstankar och känt en enorm hopplöshet och brist på mål i livet. Men efter mycket tid i hopplösheten och grumlande bland filosofiska tankesätt (och en vända på psyket som fick till den där sparken i magen på mig så jag verkligen träffade botten och insåg att jag hellre dör än tar del av den svenska psykvården), kom jag fram till att det är dags att göra det jag alltid berättat om som ett av mina stora intressen – att resa! Och bara tanken på att jag inte längre skulle försöka ha ett sådant där stabilt liv på en och samma plats fick mig att skaka ihop tillräckligt med energi för att ta mig ur sängen, planera flytt och äntligen se fram emot framtiden.

Så det är med ett blandat förakt och vemod för det samhälle jag lämnar bakom mig, tillsammans med en nyfikenhet och glädje inför de samhällen jag ska utforska som jag beger mig med tåg ut i Europa. Första stopp: Berlin.

Berlin overview, black and white
CC-BY: Matthias Ripp

Bryssel fredag

Nu har jag äntligen tid att sitta ner och skriva (efter allt Youtube-tittande, har inte alls gjort mycket idag!) så nu ska jag börja summera min Bryssel-resa trots att jag inte kommit hem än, åker imorgon kväll.

Jag kom till Bryssel på torsdag kväll, detta var första gången jag åkt hit ensam med flyget men allt resande under de två senaste åren har gjort mig rätt säker på det och jag har inte alls lika lätt för att få panik när jag inte hittar längre (fick det hemskt mycket innan, vilket var fruktansvärt jobbigt!!). Så jag kom fram till flygplatsen och frågade mig fram till bussen som går till EU-parlamentet.

Jag behöver förmodligen bryta in här för att berätta varför jag reser (gillar att skriva utan att redigera om allting från start då detta känns mer som ett samtal). Jag fick i våras reda på att Piratpartiet skulle skicka delegater till European Pirate Party Annual Council Meeting och såg det som en bra chans att bli mer involverad i det internationella arbetet med piraterna. Så jag skickade in en ansökan och blev godkänd, yey! 

Licens: Public Domain
Licens: Public Domain
Oväntat möte på bussen

Så jag hittade bussen och skulle köpa en biljett, där en person står och har lite problem med biljettautomaten, hon vänder sig om när jag kommer fram och frågar om jag är från Sverige. Jag svarar ja, och hjälper henne fixa en biljett innan jag fixar en för mig med. På bussen börjar vi prata och det visar sig att hon ska till Bryssel för att träffa sin dotter som också är ordförande för Djurens Rätt, ja det var det jag skulle komma till. Så jag åker med henne till hållplatsen vid parlamentet där jag får hälsa på hennes dotter med innan de ska iväg. Så det var ett trevligt och udda möte. Det var nog det mest spännande som hände den dagen i Bryssel då resten bestod av att gå, jobba och sova.

Licens: Public Domain
Licens: Public Domain
EU-parlamentet

Fredagen började med ett besök på EU-parlamentet där vi fick en introduktion av EU av en mycket bra person som jobbar med att presentera EU. Eftersom att vi alla var rätt införstådda med hur EU fungerar då de flesta av oss hade vart där ett par gånger tidigare och läst på som en del av vårat politiska intresse blev det mer en diskussion och lite mer djupgående fakta vilket var väldigt intressant. Det handlade mest om den politiska processen och hur nya direktiv och liknande blir till. EU fungerar på många bra och många dåliga sätt, men mest konstiga sätt, mycket intressant och jag kan rekommendera folk till att läsa på om det, mycket mer spännande än svensk politik.

Efter besöket så gick jag, Paula och Josef för att hitta någon vegansk mat. Det blev afrikansk snabbmat vilket var fantastiskt gott! Böngryta med kardemumma kan jag starkt rekommendera. Men sedan skulle jag köpa cigg och fick mig en liten chock när jag ser vad det finns på paketen här istället för bara varningstext – en skräckbild på nån sjukdom någon fått i halsen på grund av tobak antar jag, såg sjukt äckligt ut! Jag kan självklart förstå grejen med det och det skrämmer säkert en del från att röka, det var bara fruktansvärt förvånande och äckligt när jag inte var beredd på det.

Public Domain
En pyramid med hippies i Bryssel

Dagen fortskred med en bussresa bort till “Pyramiden” där vi skulle ha mötet, en byggnad som stått övergiven utan el och vatten som tidigare använts av ett TV-bolag av vad jag förstod det som. Denna byggnaden har sedan rustats upp av, och hyrs av ett gäng konstnärer som gör alla typer av konst och är väldigt stereotypiska hippies. Det var helt fantastiskt och alla var väldigt trevliga! Tyvärr har jag inte skrivandets gåva till den graden att jag kan beskriva hur awesome atmosfär där var, ni får helt enkelt besöka den själva.

Licens: Public Domain

Själva mötet förklaras i en text skriven av mig och Josef, som var den andra delegaten, som jag kommer länk till härifrån när den kommer upp offentligt.

Men efter mötet var det grillning, dricka och häng på uteplatsen, mysigt som fan. De hade lite problem att förstå vad vegan var, tänkte flera gånger lägga på ost på salladen och liknande men till slut så tog Kajsa tag i det och fixade vegan-burgare till oss veganer, synd att jag redan hade ätit och druckit mig mätt på potatis, sallad och öl vid den tiden.

Licens: Public Domain
Licens: Public Domain
Glad att jag är transkille i Sverige och inte i Finland

Där blev många intressanta samtal och jag kommer tyvärr inte ihåg alla av dem, men en var om transpersoners situation i andra länder, främst Finland. Där tvångssteriliseras de fortfarande, vilket jag nog inte riktigt blev så förvånad över då vi ju inte tog bort det från svensk lag förrän väldigt nyligen, sorgligt nog har många transpersoner dock också svårt att gå igenom Finlands version av utredning där de granskas väldigt mycket utefter extrema stereotyper så du måste verkligen passa in till den extremaste versionen av stereotypisk man om du ska anses vara transman och samma för transkvinna. Jag har hört att det är så för vissa i Sverige, men inte riktigt så hårt om jag fick det beskrivet för mig av läget i Finland.

Fortsatte med att prata juridiskt kön med en från Nederländerna och en från Finland, bytte mest personliga åsikter i frågan dock och jag beskrev några problematiska situationer som uppstått i Sverige pga juridiskt kön i samband med borttagningen av tvångssteriliseringen av transpersoner. Våra åsikter var ju dock, som liberala och pirater, väldigt lika men vi kunde utbyta intressanta erfarenheter kring ämnet i alla fall.

Det blev godnatt tidigt för att orka upp till fortsättningen av mötet dagen efter vilket var rätt skönt då det varit en mycket händelserik dag.

Licenser: Alla bilder i inlägget har jag tagit själv, jag tar också risken att publicera dem trots att de kan innehålla upphovsrättsskyddade motiv och släpper de som Public Domain.