#METOO

Så här i #metoo-tider tänkte jag flika in med lite transerfarenheter i ämnet.

Jag hängde mycket med några kompisar på centralstationen i Göteborg när jag var i tonåren, detta var under den perioden i mitt liv då jag först försökte leva som kille, men innan jag visste vad transsexualism var. Därav visste jag heller inte hur ok det var för mig att “lura” andra att jag var kille, men försökte ändå då det kändes så jäkla bra när det lyckades.

På centralstationen hängde vi – emo-gänget, och en hel del skumma figurer, men ibland kom man i kontakt med någon som väntade på något tåg och verkade trevlig som bjöd på en cigg. I det här fallet, en man i kostym runt 40 år skulle jag gissa på, som rökte vid perrongen. Vi, tre till fyra (minns inte exakt) ungar i åldrarna 14-16 ungefär, översminkade och med några liter hårspray var i svart hår ner över ögonen. Under den här tiden gick jag under smeknamnet KaKKa, hade bandage runt mina då nästan obefintliga bröst och kunde lätt antas vara cis-kille med undantag från att mitt ansikte hade kvinnliga drag och min röst var väldigt ljus.

Efter att vi blev bjudna på varsin cigg av mannen, och började småprata lite artigt frågade han mig om jag var kille eller tjej, för han “hade svårt att avgöra det på mitt utseende”. Samtalet handlade inte om kön, och jag blev lite förvånad över varför han ens brydde sig, men svarade ganska snabbt att jag var kille. Han tvekade och såg lite misstänksam ut, och fortsatte med “Är du säker?” varpå en av kompisarna gick emellan och försvarade mig med “Ja, vadådå? Varför bryr du dig ens?”, varpå svaret “Bara intresserad” tydligen var acceptabelt enligt mannen. Han fortsatte med att säga att jag skulle bevisa det, “Får jag känna om du har någonting mellan benen då?”. Jag blev genast rädd, men inte för att han ville ta på mitt könsorgan, utan för att det skulle innebära att han skulle upptäcka min bluff. Tanken att män skulle få ta på kvinnans kropp lite hur de vill var liksom något jag inte riktigt hade reflekterat över då, med en hel del sexuella övergrepp i bagaget var “bara” en tafsning något jag inte brydde mig nämnvärt om. Men den kommentaren “Bevisa det!” har satt spår i mitt liv som jag till och med känner av så här 10 år senare, även när jag känner att jag kommit över de sexuella övergrepp jag genomlidit sitter alltså den kommentaren kvar.

Han fortskred med att sträcka sig efter mitt skrev, och tog ett grepp om grenen på byxorna som vid den tiden satt långt nedanför mitt faktiska skrev, så han kände inte mycket mer än jeanstyg och luft. Men det är ju tanken som räknas. Efter vilket mina kompisar tyckte det var dags att dra därifrån.

Så här i efterhand har jag ständigt haft konversationen i mitt huvud med “Jag ska fan bevisa!”, skaffat packer och tänkt “Om du känner nu, då jäklar kan du inte säga nått!”. Rationellt kan jag ju argumentera för varför man inte ska behöva bevisa, och jag är fortfarande av åsikten att den enda som vet vilken identitet någon har inom vilken aspekt som helst är personen själv i fråga. Om du säger att din könsidentitet är roten ur pi, så fine, då är den det. Det påverkar ju ändå ingen annan än dig själv, så varför ska någon annan ens bry sig?

Det var dock inte en speciellt unik händelse. Så sent som förra året upplevde jag en liknande händelse på krogen, men istället för ett grepp i skrevet stirrade personen in mina bindade bröst, som vid den här tiden var mycket större och inte riktigt gick att dölja på samma sätt, och kommenterade att de var lite stora för att vara på en kille. I denna situationen var det inte ens illvilligt, och inte speciellt aggressivt. Han såg genuint förvirrad och undrande ut, men det gjorde ändå lika ont på mig. När personen, i slutet av kvällen, kom fram till mig och bad om ursäkt då han hört några gemensamma kompisar pratat om “den där douchen som ifrågasatte Fabians könsidentitet och stirrade på hans bröst” i närheten av honom, svepte jag undan det med “Äsch, jag bryr mig inte, jag förstår, det är inte lätt”. Något jag gjort vid nästan alla sådana tillfällen där personen inte uppenbart varit aggressiv (men då brukar den å andra sidan inte be om ursäkt), och vet att jag inte borde göra. Min sociala ångest går dock åt till att veta när det är ok att resa sig från bordet och gå på toa, när det är ok att säga något, vad som är ok att säga, eller när det är ok att gå, och om jag kan smyga ut utan att behöva säga hejdå till alla. Det finns inte mycket kvar till att veta hur jag ska hantera en ursäkt.

Det kan även komma från kompisar. En väldigt vanlig kommentar jag fått på att jag ska (numera har!YEEEY!) operera bort brösten (mastektomi) från allt från bekanta till nära vänner är “Då kan ju jag ta på dem, eftersom att du ändå ska göra dig av med dem ;)”, följt av ett litet skratt och deras hand på mitt bröst. Jag vet inte hur man meddelar att detta inte är ok, det känns så… obvious.

Nu handlade ju detta inte om de grova sexuella övergreppen jag genomlidit, men de orkar jag inte riktigt skriva om nu, det får bli en annan gång. Detta blev mer vardags-trakasserier. Passar det i #metoo? Vet inte. Du får avgöra.

2016

Så då är året 2016 över. Ett minst sagt händelserikt år, både för mig personligen, samt för resten av världen.dsc_0061

Vi fick en president i USA med alla karaktärsdrag av en stereotypisk vit kränkt cisman, Ryssland visar sig allt mer fientlig, människor flyr för sina liv, men bemöts av hat och hot i Sverige där man hellre låter folk dö än inte bo enligt den svenska standarden, och terror får folk att springa mot famnen av massövervakning för så kallad trygghet. Det är ett sorgligt år på många vis, men vi segrade också på Island, ett land där piraterna faktiskt redan gjort skillnad och kommer fortsätta med det, med ökad transparens och inflytande från medborgarna. Tyvärr kommer jag inte på mycket mer positiva händelser än så i skrivande stund, fyll gärna på i kommentarerna.

dsc_0116För mig personligen har det dock varit mer utav ett positivt år. Det började med en fin lägenhet på Östermalm, tillsammans med Anton som då också varit min sambo i över ett halvår. Under året tog det slut mellan mig och Anton, vilket var för det bästa, men jag ångrar absolut inte tiden vi var tillsammans, och hoppas på en fortsatt långvarig vänskap. Genom min relation med Anton har jag också kommit närmre hens nuvarande sambo Ali, som jag har haft många trevliga och roliga kvällar tillsammans med och hoppas på minst lika många nästa år.

Så under året har jag förlorat två partners, Anton och Ilari, vilket känns lite konstigt, men inte helt negativt då båda avslutades med vänskapen i behåll. Något roligare är dock att det tillkommit en ny partner under året, Christopher, som jag träffade under Pride. En chill, smart, och snygg person som jag ser fram emot att lära känna ännu mer under nästa år!

Jag och Anton flyttade isär nu i höstas, vilket ju också dsc_1356innebar att jag flyttade till ett nytt ställe, trots att det ett tag såg ut som att jag bara skulle vara hemlös. Numera bor jag i ett kollektiv på Lidingö, tillsammans med ungefär 7 andra (det varierar), och jag trivs väldigt bra, redan nu vet jag dock att jag inte kommer bo kvar här hela nästa år då vårt kontrakt går ut strax innan sommaren.

En helt ny individ kom också till livet under året, och in i mitt liv, Orlando, denna underbara lilla håriga haj som låtsas vara en hund. Det var mer arbete än förväntat med denna lilla krabat, och hade jag gjort om det vet jag inte om jag hade tagit samma beslut, men vi har haft en hel del mysiga, jobbiga, roliga, söta, och helt underbara stunder tillsammans, och jag ser fram emot att följa din utveckling under nästa år.

dsc_0126Jag fick jobb som programmerare på BTCX, där jag trivs väldigt bra, och har under året utvecklats en hel del i min roll som programmerare när jag också träffade en oväntad vän på Tinder som betytt mycket för mig både som inspiration i programmering men också som en god vän. Men även på jobbet har jag bekantat mig med nya ansikten och fördjupat kontakten med redan kända vänner.

Under året har jag också varit på fler BDSMF-event än någonsin tidigare i mitt liv, och det har också gett mig en hel del nya vänner. Jag har utvecklats som person, funnit nya kinks, och lärt känna vänner som jag hoppas kommer vara med mig en lång tid framöver. Nyåret kommer också troligen spenderas i samma anda!

dsc_0008

Politiskt så har det också hänt mycket, Ung Pirat har krävt en hel del uppmärksamhet under hösten till så hög grad att jag till och med blivit arvoderad för att sköta en del av uppgifterna. Vi är fortfarande osäkra på hur bra vi kommer ha klarat oss när året är slut, och vi står inför en massiv förändring inom organisationen för att kunna fortsätta vår verksamhet unddsc_0072er nästa år. Ett år där nolltolerans mot utbrändhet bländat oss med sin frånvaro, och många negativa känslor sprungit ur människors engagemang. Det har dock inte enbart varit negativt, detta är något som legat och bubblat under ytan i flera år och som äntligen spräckt bubblan som vi levt i, så småningom kommer fler och fler se det och bli tvungna att agera på ett eller annat sätt. Vi fick dock till en del resor under året, som alltid är lika trevligt, det har varit både Bryssel och Island för min del, och Island var en riktigt fantastisk upplevelse både politiskt och som för att uppleva landet.

Men det är inte allt, jag har också under hösten blivit utnämnd till regnbågspolitisk talesperson för Piratpartiet, och redan deltagit på en auktion i min roll som detta, där jag och Anton deltog i ockupationen av socialstyrelsens kontor tillsammans med Transförsvaret. Mycket spännande och lärorikt! Jag ser fram emot nästa år, då jag ska få leda utvecklingen av vår regnbågspolitik för att sedan golva de andra partierna med den!

dsc_0014Och slutligen så har det gått framåt med min könskorrigerande behandling, strax innan sommaren så började jag få testosteron och är nu mitt uppe i alla möjliga förändringar så som kroppsbehåring, humörsvängningar och målbrott, och trots att det stundtals är rätt jobbigt så är det överlag väldigt härligt att det är igång, och jag ser fram emot nästa år då jag förhoppningsvis kommer få mina bröst bortopererade samt byta mitt personnummer.

Som sammanfattning kan jag kalla detta året för mitt sociala nätverks år, aldrig tidigare har jag knutit så många kontakter inom så många olika områden som tidigare!

Island och talesperson

Nu var det längesedan jag uppdaterade här, och mycket har hänt sedan sist. Jag tänker inte ta upp allting med en gång, men vad gäller mitt politiska engagemang gäller det främst två saker.

Island

Jag har precis kommit hem från Island, där jag hjälpte isländska Piratpartiet att nå 14,5% i nationella valet! Det var helt fantastiskt att vara en del av en valkampanj som faktiskt gav en positiv känsla under valvakan. Eftersom att jag inte blev politiskt involverad förrän 2013 så missade jag ju de val där det faktiskt gick bra eller som förväntat för Piratpartiet, och var bara med under de två senaste valen där resultaten var väldigt mycket av en besvikelse. Så detta var den första valvakan jag upplevt där jubel hördes. Själva kampanjandet var också en positiv upplevelse, eftersom att vi svenskar inte kunde isländska fick vi göra fotarbetet, alltså gå runt och dela ut flyers i brevlådor och det kändes skönt, lite back to basics typ. Det gav mig också lite mer motivation att komma igång med liknande kampanjarbete här hemma. Det knöts också många nya internationella kontakter vilket ju alltid är lika roligt!

Island är också ett otroligt vackert land! Förvånande platt, med många naturfenomen på liten yta. Det kändes väldigt “nordiskt”, i brist på bättre beskrivning. Men istället för att läsa mina försök till att beskriva det med ord kan ni kolla på alla fina public domain bilder på Ung Pirats flickr-konto.

Unicorn

Det andra som hänt är att jag blivit utnämnd till regnbågspolitisk talesperson för Piratpartiet! Jag är otroligt stolt, här kan ni läsa mitt inlägg om det på Piratpartiets hemsida. Mer kommer komma framöver där jag skriver om hur jag vill utveckla politiken, varför det är så viktigt och mer tankar kring mitt talespersonskap.

 

Pride Stockholm

Just nu sitter jag och förbereder mig inför Pride Stockholm. Har färgat håret (mycket blont för att kunna måla håret sedan), klippt mig och skaffat silvertejp. Jag har också fyllt min kalender med allt jag vill hinna med under Pride, trots att om jag ska kunna hinna med allt så måste jag klona mig själv vilket jag inte kommit på hur man gör än.

Mestadels av tiden kommer spenderas i Piratpartiets tält i Pride Park (där du borde hälsa på mig!), dels som representant för Piratpartiet men också för att smyga in lite reklam för Regnbågspiraterna.

Detta är andra Pride i Stockholm som jag kommer vara på så det är lite spännande, sist hade jag knappt någon aning om vad Pride Park var för något och hade typ precis kommit ut som transkille officiellt så då hängde jag mest i pirat-tältet och kampanjade. Nu har jag lite mer koll och erfarenheter från West Pride också så får se om upplevelsen blir annorlunda. I och med min större involvering i BDSMF-världen så kommer jag nog besöka Kinkykvarteret mer också. Allt som allt känns det kul, trots att jag borde vara hemma och jobba.

FabianWestPride
CC-0, Jag under West Pride
Vill, men kan inte lova

Jag ska försöka uppdatera under veckan om vad för roligt som händer, jag har varit lite dålig på dagliga uppdateringar vilka jag skulle vilja göra när jag är med om en riktigt händelserik vecka så som Pride eller Almedalen. Ni får hålla tummarna för åtminstone mer än ett inlägg i alla fall.

Kameran kommer följa med och förhoppningsvis kommer jag ha tid att redigera alla filmklipp nästa vecka, det är från början av sommaren så dags att de kommer upp.

Utvald bild: CC-0, Min tatuering gjord under Almedalen-15.

Det där med juridiskt kön (del 2 om juridiskt kön)

Jag har i mitt tidigare blogginlägg, som ni kan se här, pratat om varför juridiskt kön suger och varför det borde tas bort. Och nu tänker jag prata om de populäraste argumenten som kan användas mot min ståndpunkt.

CC-BY Paige Shoemaker
CC-BY Paige Shoemaker

“Juridiska kön underlättar för läkare”

Ja, vissa litar helt enkelt inte på att en läkare kan göra bedömningen av om någon innehar en livmoder eller inte och att en person utan kuk ju inte kan göra vissa behandlingar som kräver att du har en kuk. Och nej, då kan det ju bli problem för en piercare också, för en person utan kuk kan ju inte få sin kuk piercad och hur ska piercaren veta om hen kan utföra en kuk-piercing på en person om hen inte kan se det på det juridiska könet!? (Svar: Genom att fråga/titta).

Det är alltså så enkelt som journalföring, på precis samma sätt som det journalförs om du har en pacemaker eller diabetes kan det ju journalföras om du har en livmoder och/eller kuk osv. Detta förenklar ju hela grejen med att det redan idag finns de som inte har den normativa uppsättningen organ som de enligt sitt juridiska kön ska ha, det finns till exempel män med fitta, kvinnor med kuk osv. Det blev mycket problem för den man som skulle in och föda barn till exempel då hans personnummer blockerades i systemet.

CC-BY Allen Skyy
CC-BY Allen Skyy

“Juridiska kön underlättar för statistiken”

Tydligen så tycker vissa att det kan vara lite svårt att fråga personer om deras könsidentitet, och som följd kan vi inte få någon statistik baserat på kön när man blir tvungen att fråga efter kön och inte bara kolla personnumret. Jag är självklart medveten om att det förmodligen är enklare att samla in sådan data i dagsläget, men jag ser inte anledningen att enklare kunna föra statistik som tillräckligt relevant för att triumfera över att själv få definiera sitt eget kön. Jag sätter helt enkelt den personliga friheten över förenklande metoder för insamling av data. Som det ser ut idag får vi ju också felaktig statistik i och med att många tillskrivs ett juridiskt kön de inte har.

Detta är den andra i blogg-serien om juridiskt kön. Det kan komma att komma fler om jag får mer inspiration till det.
Skriv gärna till mig om du har funderingar kring juridiskt kön, ditt mejl kan bli inspiration till ännu ett inlägg i serien.

Utvald bild: CC-BY Jon Collier

Det här med juridiskt kön (del 1 om juridiskt kön)

Jag börjar inlägget med att bara säga att West Pride var helt awesome! Jag är inte mycket för att skriva ner sådant som bara är kul, vill ha mer provokation i mina texter än så. Det filmades dock en hel del, och så fort jag kan få in klippen i en burk som kan hantera videoredigering lägger jag upp en film på det.

Så, det här med juridiskt kön.

Vi pirater kampanjade för en borttagning av juridiskt kön under West Pride och jag hade lite blandade förväntningar inför det. Jag trodde inte vi skulle få så pass mycket medhåll som vi fick, det var inte många som vi pratade med som var emot oss utan de flesta höll med oss. Trots detta får jag höra från andra håll att det inte funkar att driva sådan politik i dagsläget då opinionen inte riktigt tillåter det än (vilket ju gör det till en enormt rolig fråga att driva), vilket jag egentligen inte riktigt tycker stämmer av vad jag sett och hört.

Detta är det första inlägget i en serie blogginlägg som kommer handla om juridiskt kön, jag vet ännu inte om det bara kommer bli två eller om jag kommer få inspiration till fler men detta och ett till är redan påtänkta i alla fall. Detta är min första blogg-serie!

Oavsett om politiken går att driva eller inte så kommer jag ju göra det – CHALLANGE ACCEPTED! – men till själva grejen med det.

Man and woman
CC-BY: Keoni Cabral

Man eller kvinna?

Idag har vi ett system som bygger på att varje svensk medborgare ska passa in i en av två mallar; Man eller Kvinna. Till en början kan ju det, för oerfarna, verka väldigt enkelt, man tittar ju bara mellan benen och ser om där är en kuk eller fitta, eller? Nej, se det är det inte.

Skillnad på kön och kön

Det är inte så enkelt som att kolla på könsorganet för att se vilket kön en person har, det är nämligen skillnad på kön och könsidentitet (på engelska gender eller gender identity och sex). Hur en person känner sig rent identitetsmässigt har ibland ingen som helst koppling till hur personens biologi ser ut, trots att det kan vara en provocerande tanke för vissa att en person med fitta inte alltid känner sig som en kvinna eller att en person med platt bröstkorg varken känner sig som kvinna eller man. Det finns en hel del som kopplar hela sin könsidentitet till sitt kroppsliga utseende och det är också helt okej, rätten att få definiera sig själv är något som vi som är mot juridiskt kön värderar högt och det gäller även för de som vill definiera sig enligt den binära könsnormen baserat på sina kroppsliga attribut.

CC-BY: Camila Clarke
CC-BY: Camila Clarke

Problem vid födseln

Barn kan vid födsel se väldigt olika ut i skrevet och i Sverige utför vi i dagsläget könsstympningar på barn som läkarna inte riktigt tycker passar in i något av facken, en lite för liten snopp, eller lite för stor klitoris kanske? Jag vet inte exakt hur en fitta eller kuk ska se ut enligt läkarna för att passa in i dessa trånga fack, men runt 10-20 barn per år är tydligen svåra att bestämma könet på (kap 13 i pdf i länken). Kan tillägga att man i Sverige kallar detta könskorrigering och inte könsstympning, medans när det görs i Afrika heter det könsstympning trots att det i många fall är exakt samma ingrepp. FN har kritiserat detta starkt i och med att det går emot FN-konventionen.

I länken beskrivs det nuvarande läget för byte av juridiskt kön och korrigering av biologiska faktorer, samt hur läget ser ut för de som föds med avvikelse i könsutvecklingen.

Alla ska vara lika inför lagen, eller?

Det finns många problem med systemet, men rent praktiska problem är ju att man gör skillnad på juridiska kvinnor och män i lagen och olika system hos myndigheter vilket inte verkar helt rätt (lika inför lagen?) och ställer till problem när någon bryter de, av samhället, uppbyggda normerna kring hur någon av det könet ska bete, klä sig och tänka.

“Riktig” könsidentitet

Att ge staten rätten att bestämma vilka kön som är “riktiga” och vilka som bara är ett “beteende” blir också väldigt kränkande mot de som inte befinner sig inom någon av dessa “riktiga” kön. Många har insett att vi inte längre kan kategorisera människor i enbart män och kvinnor, och att det finns de som befinner sig mellan eller utanför dessa binära normer. Detta är fel på samma sätt som när staten bestämmer att det bara finns tre sexuella läggningar (heterosexualitet, homosexualitet och bisexualitet) och att allt utöver det “bara är beteenden”.

Problem inom vården

Ett till problem är att dagens system är uppbyggda efter de normer kring hur man ska bete sig och vad man kan göra som tillhörande ett visst kön, bland annat att män inte kan vara gravida och föda barn, eller att om man fött ett barn så är man automatiskt barnets mor, något som krånglat till det rejält för vissa. Detta systemet håller förhoppningsvis på att ändras, det var ju trots allt bara två år sedan transpersoner tvångssteriliserades så detta med att en juridisk man blir gravid är ju relativt nytt i Sverige. Att ta bort juridiskt kön helt skulle förmodligen förenkla processen och ge vårdpersonalen mer legitimitet i att bestämma vilka personer som ska ha tillgång till vilken vård och inte slentrianmässigt låta systemet bestämma det åt dem.

Varför inte ett tredje kön?

Så hur åtgärdar man problemet med att vårt system bara tillåter två kön och inte fler? Några vill mena att lösningen är att införa ett tredje kön, vilket i praktiken blir en övrigt-kategori för alla som inte passar in i den binära könsnormen. En person som är intergender och en genderfluid kommer alltså klämmas in i samma kategori medan två kön fortfarande har helt egna kategorier, vilket ju inte känns helt legitimt då man nästan säger att “ja, vi har två riktiga kön men vi förstår att det finns de som varken ser sig som kvinna eller man, och då får vi väl sätta dit en kategori som ni kan tillhöra”. Det är inte så legitimerande för dem, då könsidentiteterna intergender och genderfluid har lika lite gemensamt som kvinna och man.

Men hur många kategorier ska man lägga till då? Enkelt! Så många som behövs. Vilket är ett flytande och inte ett konstant tal. Det finns precis så många könsidentiteter som det behöver finnas för att alla ska känna sig inkluderade. Därför blir det också problematiskt om staten ska gå in och bestämma ett fast antal könsidentiteter då detta konstant ändras, vi är inte längre binära varelser som passar in i en av två mallar (om vi någonsin varit det). Kalla det evolution, anpassning, utveckling, eller precis vad du vill, men det är så världen ser ut.

CC-BY: Purple Sherbet

Jag ser verkligen fram emot utvecklingen av samhället och hoppas det blir till det bättre, trots att det finns motståndare ser jag ljust på detta. Det känns som en naturlig väg att gå, när vi sedan också kan 3D-printa ut egna fungerande kroppsdelar hemma om några år kommer det verkligen kännas rimligt att inte kategorisera folk utefter hur staten anser att vi ska se ut då vårt utseende kommer bli forever-changing.

Utvald bild: CC-BY Charles Hutchins

Förbundsordförande

Förbundsordförande… ordförande… förbunds… ordförande.
Det låter fortfarande lite overkligt och jag har lite svårt att förstå att det är sant, men det är så fruktansvärt kul på samma gång! En fantastisk känsla. Trots att det är ett fortfarande relativt litet förbund så känns det hela väldigt stort.

Kampen om våra rättigheter

Jag vill ta upp kampen och hämnas för varenda tår jag fällt

Det vi kämpar för – HBTQIAP och andra sexuella minoriteters rättigheter – är något som ligger mig nära om hjärtat, dels för att jag inte förstår varför sådana saker som vem/vilka eller hur du älskar eller inte, skulle påverka vilka rättigheter du ska få eller fråntas, dels för att jag själv tillhör en hel del av dessa minoriteter och är förbannat trött på att inte bli accepterad i samhället och inte ha samma rättigheter som alla andra! Jag vill ta upp kampen och hämnas för varenda tår jag fällt, för varenda knuten näve som inte kunnat slå mot det abstrakta hatet.
En positiv sak med den här kampen är dock att de som står vid min sida, alla ni där ute, är så fantastiska och härliga att umgås med, något som verkligen gör det hela riktigt kul! Tänk att man faktiskt kan kämpa mot något så hemskt och samtidigt ha så kul, fascinerande.

Kampen om internet

…hjälpa varandra i alla olika strider runtom i världen för alla människors lika värde!

En annan kamp som jag för tillsammans med detta är den om att få internet till en fri och öppen plats, till den fantastiska plats den var menad att vara. Denna och den för allas lika rätt går hand i hand för mig, genom ett mer öppet och fritt internet blir alla kamper för allas rättigheter mycket enklare. När myndigheter, företag, organisationer och enstaka personer inte förbehåller sig rätten eller ens har möjligheten att blockera ut den informationen som de inte känner sig bekväma med är när vi äntligen har möjligheten att uttrycka oss fritt och kan dela med oss av kunskap och information om vad som händer runtomkring oss för att samla oss och hjälpa varandra i alla olika strider runtom i världen för alla människors lika värde! Det är då vi som individer, som medborgare, har makten över världen och kan slippa bli nedtystade, undangömda, censurerade eller frånhållna viktig information.
När myndigheter och företag inte längre övervakar varje steg vi tar, när vi kan röra oss fritt utan att bli registrerade, när vi kan protestera mot makten fritt, när vi kan kontakta andra anonymt utan behöva avslöja allting om oss själva vart vi än går. Det är först då vi har freedom of speech.

Kampen om anonymiteten

Jag kommer inte låta näthatare ta denna rättigheten ifrån oss!

Rättigheten att få vara anonym är något många glömt bort idag i alla debatter kring näthat. Näthat är något mycket hemskt som borde bekämpas, det håller nog de flesta med om, men en inskränkning på rätten att vara anonym är inte rätt väg att gå. Polisen kan redan nu spåra upphovsrättsbrottslingar vilket kräver mer resurser än att spåra näthatare, kapaciteten finns det är bara en fråga om prioritering.
Rätten att vara anonym är en viktig rättighet, att kunna kommunicera med andra människor utan att behöva outa sig själv, att kunna söka information utan att behöva “komma ut”. Det är en svår rättighet att kämpa för idag om än viktig, och motståndarna är tyvärr en del av de som står på samma sida som mig i andra strider. Men jag tänker kämpa för homosexuellas rätt att söka efter information kring sexpraktiker helt anonymt, för transpersoners rätt att kommunicera med andra transpersoner om stöd och hjälp helt anonymt, för icke-monogama att utbyta erfarenheter kring förhållandekonstellationer helt anonymt. Jag kommer inte låta näthatare ta denna rättigheten ifrån oss!
Jag hoppas att jag kan få fram den enorma vikten av denna rättighet under min tid som förbundsordförande.

Inom dessa finns flera olika sakfrågor som står mig nära, bland annat en komplett radering av juridiskt kön, mer information kring samtycke (kring sex, våld, användande av personlig data osv), och en skrotning av äktenskapslagstiftningen.

Personligt

Jag är mycket okränkt och gillar de små tillfällena då jag får läxa upp en liten transfob…

Jag kämpar på många håll av en hel del personliga anledningar och jag gillar att vara öppen, därför tänker jag lista vad jag identifierar mig inom för att förklara lite om vad jag är insatt i och kanske lite varför jag kämpar för vissa saker.
Jag är transkille, blev tilldelad juridiskt kön kvinna vid födseln vilket var felaktigt då jag är man. Är under utredning och väntar på diagnos för att få påbörja den fysiska korrigeringen. Jag är mycket okränkt och gillar de små tillfällena då jag får läxa upp en liten transfob kring hur synd jag tycker om hen som sätter hela sin könsidentitet i sitt könsorgan.
Jag är phallosexuell, vilket brukar refereras till som homosexuell för killar och heterosexuell för tjejer men eftersom att jag inte tänder på identiteten utan på könsorganet stämmer detta bättre in på mig. I sammanhang där jag inte orkar förklara mig (vilket verkligen inte är ofta) refererar jag till mig själv som homosexuell dock.
Jag är polyamorös, har just nu en partner men vårat förhållande förhindrar oss inte att skaffa fler partners vid sidan av varandra och vi har båda samtyckt till detta. Något jag är väldigt lättad över att ha insett.
Jag är BDSMF-utövare, sysslar med olika typer av BDSMF och är relativt öppen med det mesta av det.
Jag är vegan (inte riktig vegan då jag ändå äter fisk och skaldjur men min partner håller på att få mig bort från det med), och äter alltså inte kött (fågel, katt, gris, häst, eller något annat djur förutom de med fenor eller insekter i vatten), eller sådant som direkt kommer från dessa djur (mjölk, ägg, bajs, ost, osv).

Oj vad jobbig jag är!

…jag ses som lite konstig och äcklig som går till den där BDSMF-klubben i koppel,

Jag brukar skämta om hur jobbig jag är med tanke på allt ovanstående, att jag förvirrar folk med pronomen, hur jag ser “otrogen” ut när jag kysser nån som inte är min partner, att jag inte kan äta allt och tydligen ger vissa dåligt samvete genom att publicera nån bild på veganmat på Instagram, att jag ses som lite konstig och äcklig som går till den där BDSMF-klubben i koppel, att jag får folk att ifrågasätta sin sexualitet genom att påpeka att jag inte tänder på människors könsidentiteter (trots att det är helt okej att göra det) och att jag inte finns på Facebook. En jobbig person alltså, en mycket jobbig person. Men jag tänker inte ge upp dessa identiteter bara för att du ska få ett enklare liv runt mig, för om du tycker det är jobbigt har du valet att gå därifrån och gå misste om en vänskap med denna fantastiska människa!

Det var alltså mycket om mig och mina tankar kring dessa oerhört viktiga frågor!
Ni får gärna mejla om ni har frågor eller tankar kring detta, har ni en blogg kan ni ju skriva om hur oerhört korkad eller fantastisk jag är där, eller höra av er till mig på Twitter.

Jag kommer stolt axla mitt uppdrag som förbundsordförande för Regnbågspiraterna i kampen för dessa rättigheter och fortsätta vara jobbig tills vi har samma rättigheter som alla andra!