Trans och dejtingappar

Nu tänker jag skriva om ett ämne som jag egentligen inte vill störa mig på, men som har gjort mig både ledsen och förbannad den senaste tiden! Dessa jäkla cisnormativa dejtingappar!

Det hela började på Badoo, där min bild blev nekad som profilbild med anledning av att de tyckte att personen på bilden (jag) inte hade överensstämmande kön med det jag angivit i appen (man). Då blev jag trött på den skiten och slutade använda den. Sedan, för några dagar sedan, började jag använda Tinder, efter en hel del påtryckningar och lockelser från kompisar, och det tog inte lång tid innan min profil blev rapporterad. Jag vet fortfarande inte någon konkret anledning till varför, men det enda som skiljde min profil från andras var att det stod att mitt pronomen är “han” och att jag avrådde folk från att skriva till mig om de inte kunde acceptera det, så jag måste anta att det var därför (men uppdaterar här så fort jag fått svar).

Detta är två exempel på när det hänt något konkret i dejtingapparnas sammanhang för mig som transperson, men det är absolut inte där det börjar. Det börjar långt innan, när jag funderar på att skapa ett konto, när jag vill ge mig ut bland dessa hav av människor i de medier som alla pratar om där alla träffar så intressanta människor. För, till skillnad från cispersoner, så är steget att registrera sig inte riktigt lika lätt för mig då jag måste ta några oerhört krångliga beslut när det kommer till min könsidentitet innan jag ens kan påbörja swipandet.

CC: Jürgen Geuter
CC: Jürgen Geuter

Jag måste då välja – registrera mig som tjej och förneka min könsidentitet samt behöva förklara för alla som jag chattar med att jag inte är någon “sexig brud”, “little miss” eller “söt tjej” i tillräckligt god ton för att de ändå ska vilja fortsätta prata med mig – eller registrera mig som kille och missa alla potentiella matchningar med någon som egentligen inte bryr sig om vilket pronomen jag föredrar utan mest om jag har en kuk eller fitta mellan benen. Där skulle jag ju då inte ens dyka upp för de som är intresserade av personer med fitta mellan benen, vilket jag har, och förmodligen inte gå så bra ihop med de som hade förväntat sig att jag har en kuk mellan benen. För egentligen är det väl kroppar man går efter och inte identitet när det kommer till appar som så uppenbart är till för folk som vill ha sex?

Jag är ok med att någon som söker tjejer hittar mig, för jag tror att de egentligen söker efter någon med fitta, jag är också tydlig på min profil om att jag faktiskt är kille (så ingen behöver känna sig “lurad”, lol, stackars kränkta cispersoner) och om anledningen till att jag är registrerad som tjej i appen. Men man ska också vara medveten om att de flesta transpersoner förmodligen inte är ok med detta, vilket är förståeligt på grund av alla otaliga gånger vi behöver “bevisa” vår könsidentitet och ständigt bli ifrågasatta i övriga delar av samhället.

Den minst sämsta appen som jag testat hittills är OkCupid, där jag får välja “I’m looking for: Straight men / Bi men / Men who like women / Everybody” (eftersom att jag innan fått svara på om jag söker män, kvinnor eller både ock), men också “Include me in searches for: Men / Women” vilket är helt oberoende av de kön jag skrivit in att jag identifierar mig som (de har massor att välja mellan och man kan välja flera samtidigt) och vilket sexuell läggning jag har (där det också finns massor att välja mellan och du kan välja mer än en). Du kan också kryssa för en ruta “I don’t want to see or be seen by straight people.”. Det känns överlag som en app som försöker och till viss del lyckas inkludera icke-normativa personer, sedan att jag ständigt får uppleva transfobiska och allmänt oförstående personers kommentarer om mig där beror ju mer på personerna som befinner sig där och samhället i stort.

Bästa appen skulle inte fråga efter kön som identitet, utan skulle fråga efter om man har kuk eller fitta, och sedan fråga efter om man vill ha sex med någon som har kuk, fitta eller vilket som. Ska det vara så jäkla svårt?
Det finns självklart personer som varken har kuk eller fitta också, men jag tror att den andelen som drabbas av det är betydligt mindre än andelen som drabbas av nuvarande system, och detta skulle vara ett steg i rätt riktning.

CC: Wapster
CC: Wapster

Jag vill verkligen inte behöva bry mig om detta. Att jag känner mig ensam och vill dejta folk gör att jag känner mig väldigt sårbar, och i det hela vill jag verkligen inte att det rent tekniskt ska behöva vara problem med att jag är transperson också. Det är något som jag behöver hantera i alla konversationer med potentiella dejter sedan, i min vardag och typ överallt annars. Så när det kommer till en maskin som ska matcha människor med andra människor för sex känns det fett onödigt att det ska behöva vara en grej! Om vi bara kan vara lite mer ärliga och inse att vi egentligen bara är kåta fucking apor som vill knulla någon med ett visst könsorgan så skulle maskinerna kunna göra ett sjuhelvetes mycket bättre jobb på att matcha oss!

Uppdatering (2016-08-14 18:00):

Som många har påpekat är det inte alla som letar efter någon med ett specifikt könsorgan, som inte letar sexpartners alls och som har dysfori över det könsorgan de har. Jag förstår absolut problemet, och tycker det är viktigt att ta upp, för de som inte bryr sig om sin potentiella partners könsorgan så räcker det ju att ha ett alternativ för det (precis som att du kan söka efter både killar och tjejer i nuläget), för de som inte söker sexpartners kanske det ska vara en del av sökningskriterierna också, tänk att du får fylla i dessa uppgifter:
Könsorgan: Kuk [ ] Fitta [ ] Vill ej ange [ ]
Könsuttryck: Manligt [ ] Kvinnligt [ ] Varierande [ ] Neutralt [ ] Vill ej ange [ ]
Söker efter: Vänner [ ] Sex [ ] Förhållande [ ]
Förhållandetyp: Monogam [ ] Flersam [ ] Vill ej ange [ ]
Och matchas ihop med personer som matchar det du söker, men som också söker någon som dig.
Behöver inte gå in på mer detalj än så, och jag vet att man kan ha fler alternativ, men jag ser också behovet av att hålla det till så få som möjligt då sökningen efter matchningar blir mer komplicerad vid fler (det som står på profilen kan ju vara något annat).

Huvudsaken här är att det finns sätt man kan göra sådana appar som passar många fler på, om man bara slutar trycka in samma normativa tänkande i det som finns ute i samhället. En dator vet inte vad “man” eller “kvinna” är, det är bara en variabel, “könsidentitet”, som kan innehålla olika värden, det är vi som bestämmer hur den ska tolka de värdena.

Tinders CEO säger att de ska förbättra appen med transpersoner i åtanke. Det är ju något positivt i alla fall! Hoppas att det leder någonvart.

Modernisera valdagen

Det har pratats en hel del om e-röstning sedan vallagskommittén fick i uppgift att utreda frågan om bl.a. e-röstning ska införas i Sverige. I podden Det politiska spelet pratade man också om detta (förövrigt en riktigt intressant och bra podd som jag rekommenderar). Detta är naturligtvis något som vi pirater pratat en hel del om och till någras förvåning står de flesta av oss fast vid att e-röstning inte kan ske med tanke på att säkerheten och integriteten inte går att säkerställa med dagens teknik. Vi lever i en värld där allting som är uppkopplat på ett eller annat sätt övervakas och registreras, där svenska myndigheter ger tillgång till sin data från övervakning till amerikanska myndigheter och storföretagen handlar med din data. Under dessa förhållanden vore det otroligt naivt och/eller korkat att lägga ut röstningsförfarandet på internet, det skulle innebära ett enormt hot mot demokratin p.g.a. risk för hackning och ett slopande av valhemligheten. Christian Engström går igenom några av problemen med detta i ett inlägg från 2013.

Bild av: DonkeyHotey
Bild av: DonkeyHotey

Nuvarande systemet är dock också dåligt

Med det sagt så vill jag understryka att jag absolut inte stödjer det valsystem som vi har idag, det är hemskt ineffektivt, odemokratiskt och kostar både pengar och miljö helt i onödan. För enbart riksdagsvalet trycktes det upp 24 valsedlar per röstberättigad person i Sverige, valsedlar som sedan skulle köras ut till alla olika områden, där majoriteten sedan slängs, ett enormt slöseri. Dessutom så måste de partier som inte fått 1% eller mer i något av de senaste två valen lägga ut sina valsedlar själva i vallokalerna, det gör att många mindre partier inte ens har en rimlig chans att synas som alternativ för de som röstar.

Lite lösningar på det hela

Som jag ser det finns det idag två olika lösningar på dessa problem, varav den ena inte innebär användande av teknik alls och den andra känns mer modern. Den ena är systemet som tillämpas i Finland, där du får en lapp att skriva ner ett nummer på vilket motsvarar den kandidat du vill rösta på, här har man affischer med alla kandidater som ställer upp och deras nummer. Något liknande hade kunnat göras i Sverige där vi till exempel hade kunnat ha en affisch i vallokalen med ett nummer per parti (och ett per kandidat inom varje parti eller liknande) som ställer upp i valet och där du som röstberättigad enbart skriver ner den siffran på din valsedel och lägger i valurnan. En valsedel per val och person, inget slöseri! Men också att det skulle göra det enklare för alla partier att faktiskt få en ärlig chans, då alla partier som registrerat att de ställer upp i valet finns representerade på affischen.
Ett annat sätt skulle kunna vara så som Christian Engström skriver i sitt inlägg som jag länkade till längre upp i texten, att ha en dator som inte är kopplad till något nätverk som bara har funktionen att skriva ut valsedlar. Då skulle du som röstberättigad kunna gå till denna dator i en vallokal, välja det parti du vill rösta på och få den valsedeln utskriven, och sedan fungerar det på samma sätt som det gör idag. Datorn behöver då inte veta vem det är som begär att få en valsedel utskriven och en och samma person kan skriva ut flera (av samma anledning som några tar flera olika valsedlar med sig in i valbåset), det skulle i sådana fall fortfarande bli mycket färre valsedlar per person och ingen frakt alls! Detta skulle också öka inkluderingen av mindre partier och ge dessa en ärlig chans att delta.

Bild av: Tammisto
Bild av: Tammisto

Integritet väger tyngre än personlig vinning

E-röstning skulle förmodligen gynna Piratpartiet då våra väljare håller till på internet och är många av de förstagångsväljare som inte orkar/vill delta i detta valsystemet, trots detta förespråkar jag ändå inte e-röstning då jag ser demokratin och integriteten som viktigare än personlig vinning och modernitet. Pirater är generellt mer kompetenta inom områden som handlar om internet än andra partier, vilket inte minst syns i uttalanden och förslag från andra politiker, många av våra medlemmar är högutbildade inom områden kring IT och arbetar dagligen med dessa frågor. Snälla! Jag vet att ni menar väl, och vill modernisera och använda er av den nya coola tekniken, men lyssna på de som faktiskt vet vad det går ut på!

Bild av: Pirátská strana
Bild av: Pirátská strana

Open Source Spel som C-uppsats kanske?

Så då närmar sig den här C-uppsatsen och jag har mycket blandade känslor inför den. Har nu tre olika ämnen som jag vill studera varav alla har olika fördelar. Av vad jag lärt mig av tidigare skolarbeten genom hela livet är dock att man alltid ska ta det som man tycker är kul och som man tror att man kommer stå ut med under hela arbetet. Det har jag kommit fram till är Open Source spel. Exakt hur jag ska konkretisera detta till en C-uppsats har jag inte kommit fram till än, men att studera vad som är karakteristiskt för ett open source spel känns som att det kan bli mycket lärorikt och roligt samtidigt. Dels för att jag känner att jag kommer få kolla på en massa kod i olika språk och därav tvingas lära mig fler språk, vilket jag behöver och vill, men också för att jag kommer lära mig en massa nya forum för kontakter inom spelbranschen och lära känna massa personer som själva utvecklar open source spel.

Så det jag vill göra med den här uppsatsen är att kolla mer på open source spel, jag vet inte mycket om det än, känner nästan bara till “Nothing to hide” så det kommer bli väldigt mycket research. Men något som jag kom på som kommer bli en stor utmaning är att lära mig hur jag gör en observation som vetenskaplig metod på internet. Att observera hur min målgrupp beter sig i den miljön som jag är intresserad av, alltså hur dessa spelutvecklare beter sig i de forum och plattformar där spelet byggs upp. Det är något jag måste studera närmare men det känns som att det kommer vara både nyttigt och roligt.

Mina tankar just nu

Mina tankar kring open source spel just nu är att de varierar väldigt mycket men att det kan vara svårt att få spelet att hålla ihop och vara enhetligt när det blir för stort och att de därav hålls rätt små. Det kan vara svårt att hålla igång en story-line eller ett grafiskt utseende när det konstant byggs på av olika individer där det inte finns en klar ägare av spelet som bestämmer vad som får och inte får vara med, därav kanske det är svårt att göra spel som fokuserar just på story. Några fördelar med det, som jag ser det idag, är att man får många nya perspektiv på spelet och kan få väldigt bra input genom själva utvecklingen, detta tror jag också är den starkaste fördelen med det. Eftersom att jag själv lärt mig lite mer traditionella metoder för spelutveckling ska det bli intressant att se om jag kan komma fram till hur det skiljer sig åt. ”Hur fungerar speltestning till skillnad från i traditionell utveckling?”, till exempel.

I min undersökning förväntar jag mig finna vad för- och nackdelarna är med open source spel och kanske komma med potentiella lösningar för de svårigheter som uppstår i samband med att ha det open source. Genom att också kartlägga vart det görs open source spel, på vilka plattformar och i vilka forum så tänker jag att jag kan sammanställa det för intresserade spelutvecklare på någon hemsida så att trösklarna för att ge sig in i det minskar.

Jag hoppas också att det ska vara en ingång för mig att ge mig in i utvecklandet av open source spel, det känns som en väldigt lekfull och positiv atmosfär att befinna sig i, hoppas att jag inte har alltför fel där.

Utvald bild: CC-BY JD Hancock

 

Södertörn-student

Så nu har jag börjat studera på Södertörn, dock bara under en termin för att ta min kandidatexamen i medieteknik. Känslorna kring det är blandade, jag ser fram emot forskning och skrivande men det sociala och pendlingen är det som är lite jobbigare. I och med min autism så har jag lite problem med vissa sociala situationer och grupparbeten är något jag verkligen drar mig från att göra om jag inte känner personen sedan tidigare. I arbetssyften brukar det funka mycket bättre, när det finns en tydlig hierarki och jag vet vem som bestämmer så att jag inte behöver känna att jag blir tvungen att ta det på mig själv för att ingen annan verkar lika fokuserad som jag. Nu är det två arbeten det handlar om; den första hemtentan och C-uppsatsen, och jag ska försöka motivera att göra dem själv så det kommer nog gå bra.

Varning för akademiska reflektioner

Jag tänkte mest med detta inlägget förvarna att jag kommer skriva en del reflektioner här, vissa kanske tycker det är intressant, och det är ju kul, men andra kanske tycker det är tråkigt att läsa och till er kan jag säga att det kommer vara över om ett halvår. I och med att jag kommer läsa en massa uppsatser och intressanta texter kommer förmodligen många reflektioner kring de komma upp här, och då kommer jag försöka i största möjliga mån också ladda upp verket jag refererar till eller länka dit ni kan få tag på den.

C-uppsats

Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska skriva C-uppsatsen om, men jag ska försöka skriva något som känns relevant för piratpolitik då det är något jag ju intresserar mig starkt för i vilket fall. Så de ämnen jag funderar på är:

CC-By: Tobias Vemmenby
CC-By: Tobias Vemmenby

Hur ska spelutvecklarna få betalt?

En studie om olika metoder spelutvecklare skapat för att ta betalt för sitt arbete i en värld där fildelning inte kan eller borde stoppas. När nya tekniker utvecklas, så som fildelning, blir det naturligt för branscher som påverkas av tekniken att utvecklas och jag vill se hur denna utvecklingen skett specifikt för spelbranschen då det känns som att de flesta liknande studier främst gjorts på musik- och filmbranschen. Den kommer bland annat ta upp in-game purchases, crowdfunding, steam och hur vissa spelutvecklare gjort en version av spelet som har lite intressanta features att finnas tillgänglig för nedladdning (som ouppnåeliga nivåer, oövervinnerliga bossar och så vidare). Sedan får jag se vad som mer kommer upp och om det ens går in som ett godkänt ämne för uppsatsen.

CC-By: Donnie Ray Jones
CC-By: Donnie Ray Jones

Spelprogrammering som läromedel

Något jag sysslat med mycket tidigare är att vara lärare i spelprogrammering för barn i åldrarna 10-15 vilket var en mycket spännande och intressant erfarenhet. Tidigare har det gjorts studier kring hur spel kan användas som läromedel, men själva tekniken är mycket mer intressant tycker jag att ha med i undervisningen. Att göra en studie kring hur spelprogrammering kan användas i skolan för att förstärka lärande i andra ämnen är något som intresserat mig länge. Vi hade ett fall där en elev verkligen inte ville lära sig engelska men efter att ha blivit introducerad till Raspberry Pi och Python så stärktes motivationen för att lära sig engelska rejält och lärarna blev mycket positivt överraskade. Liknande situationer hade varit intressant att titta på men också vilka färdigheter som utvecklas i samband med programmering, barn har mycket bättre förståelse för programmeringskoncept än vuxna som inte blivit introducerade för det av vad jag upplevt och det är en hel del så som problemlösning, logiskt tänkande och matematik som kommer på köpet vid lekande med programmering. Detta ämne är just nu mest en abstrakt tanke hos mig och måste ju självklart definieras mer specifikt innan jag kan göra det till en uppsats.

Hjälp mig!

Har ni några tips på tidigare studier, böcker eller liknande i ovanstående ämnen får ni gärna kommentera med det. Eller om ni har tips inför mitt forskande i allmänhet. Alla tips och idéer är uppskattade och välkomna.

Utvald bild: CC-By Mikael Altemark

Framtiden

Just nu sitter jag i ett hotellrum i Warszawa tillsammans med Anton, det är vår smekmånad och vi spenderar en hel del tid med att chilla. Ett gemensamt intresse är teknik och framtiden, därav blir det en del tittande på videor om teknik och framtiden.

Videor om framtiden

En bra YouTube-kanal för just detta är Vsauce2 (Mind Blow-videorna) där de till exempel i en video pratar om att forskare har kunnat tillverka syntetiska blad som härmar fotosyntesen och skapar syre av koldioxid, något som kan användas i rymdfarkoster och för att rena luften i städer. I samma video pratar de om att det finns ett sätt att få ur el ur växter och det finns tillgängligt att köpa redan nu.

Vi kan alltså få el ur växter och göra om koldioxid till syre, med ny teknik. Det är förstås en bit in i framtiden innan vi kan använda det här till i riktigt stor utsträckning så att det faktiskt påverkar oss, men det är trots allt framsteg och väldigt awesome!

Ny teknik! ny politik!

Det är lätt att fastna i drömmen om framtiden, det hade alltid varit roligare att vara född senare i tiden för att kunna vara med om så mycket av det som kommer hända i framtiden, det kommer inget “men” här, för det hade helt enkel bara varit så coolt utan invändningar.

På samma sätt som ny teknik är coolt och kommer förändra våra liv fruktansvärt mycket, så som det redan gjort på väldigt kort tid, så tycker jag att ny politik är fascinerande. Det är lätt att fastna i en bild av att allting går utför och att situationen i världen är så hemsk idag, men faktum är att det faktiskt är rätt mycket bättre än tidigare, trots att vissa saker blivit hemskare så har det i det stora hela lett till att fler länder praktiserar demokrati, fler respekterar mänskliga rättigheter, fler HBTQIAP-personer kan leva ut öppet osv. Motståndet kanske är starkare för att de känner att de är en utdöende samling åsikter men jag ser ändå positivt på framtiden. Därför har jag väldigt svårt för att prata om dagens politik och vad som borde ändras idag, för mig är det självklart att alla människor är lika värda osv så det känns konstigt att föra en diskussion kring det, jag vill mest vifta bort motståndarna till det med någon ful härskarteknik och tro på att fler och fler inser värdet i mänskliga rättigheter utan att man behöver tjata om det i långdragna debatter. Så är förmodligen inte fallet då diskussion och debatt har en tendens att utveckla människors åsikter, inte för att de lyssnar på den andra personens åsikter utan för att säga sina egna åsikter högt och argumentera för dem får en att förstå dem mer och reflektera över dem.

Med detta vill jag påpeka att jag tycker framtidens politik är så sjukt mycket roligare att diskutera. Om hur vi gör med artificiell intelligens, när robotar ska få samma rättigheter som människor, hur vi ska välkomna/stå emot främmande livsformer som kommer till vår planet, vilka typer av lagar och/eller avsaknaden av sådana som ska finnas på Mars, hur hanterar vi immateriellt ägarskap när/om vi alla existerar i en icke-fysisk värld med hela vårt sinne mer än vad vi existerar i en fysisk sådan, och allt därtill. Sådana frågor är vad jag vill ha upp i den politiska diskussionen.

CC-BY Award Photography
CC-BY Award Photography
Framtidens politik kan hjälpa oss idag!

Genom att diskutera den typen av frågor skulle vi kunna komma närmre dagens frågor också. Kopplingen mellan hur vi hanterar vänliga främmande livsformer som kommer till vår planet kan belysa hur vi ser på gränser, nationella och personliga sådana, immaterialrätt är rätt aktuellt redan och robotar borde vi nog ta tag i innan det blir aktuellt men kan också hjälpa oss att förstå hur vi skulle reagera när det väl sker.

I dessa frågor har människor oftast inte så klar uppfattning heller och vi kan då därför hålla en diskussion på riktigt där vi lyssnar på varandra. Istället blir dessa frågor som handlar om det är möjliga scenarion eller inte, vilket inte känns så produktivt för en diskussion om hur vi ska agera om ett sådant scenario uppstod. Det är helt klart värt att prata om hur troligt något är också men diskussionen om hur vi ska agera om det faktiskt händer är något som saknas i de flesta rum.

Mer diskussion om framtiden!

Utvald bild: CC-BY Alisa Perne

Förbundsordförande

Förbundsordförande… ordförande… förbunds… ordförande.
Det låter fortfarande lite overkligt och jag har lite svårt att förstå att det är sant, men det är så fruktansvärt kul på samma gång! En fantastisk känsla. Trots att det är ett fortfarande relativt litet förbund så känns det hela väldigt stort.

Kampen om våra rättigheter

Jag vill ta upp kampen och hämnas för varenda tår jag fällt

Det vi kämpar för – HBTQIAP och andra sexuella minoriteters rättigheter – är något som ligger mig nära om hjärtat, dels för att jag inte förstår varför sådana saker som vem/vilka eller hur du älskar eller inte, skulle påverka vilka rättigheter du ska få eller fråntas, dels för att jag själv tillhör en hel del av dessa minoriteter och är förbannat trött på att inte bli accepterad i samhället och inte ha samma rättigheter som alla andra! Jag vill ta upp kampen och hämnas för varenda tår jag fällt, för varenda knuten näve som inte kunnat slå mot det abstrakta hatet.
En positiv sak med den här kampen är dock att de som står vid min sida, alla ni där ute, är så fantastiska och härliga att umgås med, något som verkligen gör det hela riktigt kul! Tänk att man faktiskt kan kämpa mot något så hemskt och samtidigt ha så kul, fascinerande.

Kampen om internet

…hjälpa varandra i alla olika strider runtom i världen för alla människors lika värde!

En annan kamp som jag för tillsammans med detta är den om att få internet till en fri och öppen plats, till den fantastiska plats den var menad att vara. Denna och den för allas lika rätt går hand i hand för mig, genom ett mer öppet och fritt internet blir alla kamper för allas rättigheter mycket enklare. När myndigheter, företag, organisationer och enstaka personer inte förbehåller sig rätten eller ens har möjligheten att blockera ut den informationen som de inte känner sig bekväma med är när vi äntligen har möjligheten att uttrycka oss fritt och kan dela med oss av kunskap och information om vad som händer runtomkring oss för att samla oss och hjälpa varandra i alla olika strider runtom i världen för alla människors lika värde! Det är då vi som individer, som medborgare, har makten över världen och kan slippa bli nedtystade, undangömda, censurerade eller frånhållna viktig information.
När myndigheter och företag inte längre övervakar varje steg vi tar, när vi kan röra oss fritt utan att bli registrerade, när vi kan protestera mot makten fritt, när vi kan kontakta andra anonymt utan behöva avslöja allting om oss själva vart vi än går. Det är först då vi har freedom of speech.

Kampen om anonymiteten

Jag kommer inte låta näthatare ta denna rättigheten ifrån oss!

Rättigheten att få vara anonym är något många glömt bort idag i alla debatter kring näthat. Näthat är något mycket hemskt som borde bekämpas, det håller nog de flesta med om, men en inskränkning på rätten att vara anonym är inte rätt väg att gå. Polisen kan redan nu spåra upphovsrättsbrottslingar vilket kräver mer resurser än att spåra näthatare, kapaciteten finns det är bara en fråga om prioritering.
Rätten att vara anonym är en viktig rättighet, att kunna kommunicera med andra människor utan att behöva outa sig själv, att kunna söka information utan att behöva “komma ut”. Det är en svår rättighet att kämpa för idag om än viktig, och motståndarna är tyvärr en del av de som står på samma sida som mig i andra strider. Men jag tänker kämpa för homosexuellas rätt att söka efter information kring sexpraktiker helt anonymt, för transpersoners rätt att kommunicera med andra transpersoner om stöd och hjälp helt anonymt, för icke-monogama att utbyta erfarenheter kring förhållandekonstellationer helt anonymt. Jag kommer inte låta näthatare ta denna rättigheten ifrån oss!
Jag hoppas att jag kan få fram den enorma vikten av denna rättighet under min tid som förbundsordförande.

Inom dessa finns flera olika sakfrågor som står mig nära, bland annat en komplett radering av juridiskt kön, mer information kring samtycke (kring sex, våld, användande av personlig data osv), och en skrotning av äktenskapslagstiftningen.

Personligt

Jag är mycket okränkt och gillar de små tillfällena då jag får läxa upp en liten transfob…

Jag kämpar på många håll av en hel del personliga anledningar och jag gillar att vara öppen, därför tänker jag lista vad jag identifierar mig inom för att förklara lite om vad jag är insatt i och kanske lite varför jag kämpar för vissa saker.
Jag är transkille, blev tilldelad juridiskt kön kvinna vid födseln vilket var felaktigt då jag är man. Är under utredning och väntar på diagnos för att få påbörja den fysiska korrigeringen. Jag är mycket okränkt och gillar de små tillfällena då jag får läxa upp en liten transfob kring hur synd jag tycker om hen som sätter hela sin könsidentitet i sitt könsorgan.
Jag är phallosexuell, vilket brukar refereras till som homosexuell för killar och heterosexuell för tjejer men eftersom att jag inte tänder på identiteten utan på könsorganet stämmer detta bättre in på mig. I sammanhang där jag inte orkar förklara mig (vilket verkligen inte är ofta) refererar jag till mig själv som homosexuell dock.
Jag är polyamorös, har just nu en partner men vårat förhållande förhindrar oss inte att skaffa fler partners vid sidan av varandra och vi har båda samtyckt till detta. Något jag är väldigt lättad över att ha insett.
Jag är BDSMF-utövare, sysslar med olika typer av BDSMF och är relativt öppen med det mesta av det.
Jag är vegan (inte riktig vegan då jag ändå äter fisk och skaldjur men min partner håller på att få mig bort från det med), och äter alltså inte kött (fågel, katt, gris, häst, eller något annat djur förutom de med fenor eller insekter i vatten), eller sådant som direkt kommer från dessa djur (mjölk, ägg, bajs, ost, osv).

Oj vad jobbig jag är!

…jag ses som lite konstig och äcklig som går till den där BDSMF-klubben i koppel,

Jag brukar skämta om hur jobbig jag är med tanke på allt ovanstående, att jag förvirrar folk med pronomen, hur jag ser “otrogen” ut när jag kysser nån som inte är min partner, att jag inte kan äta allt och tydligen ger vissa dåligt samvete genom att publicera nån bild på veganmat på Instagram, att jag ses som lite konstig och äcklig som går till den där BDSMF-klubben i koppel, att jag får folk att ifrågasätta sin sexualitet genom att påpeka att jag inte tänder på människors könsidentiteter (trots att det är helt okej att göra det) och att jag inte finns på Facebook. En jobbig person alltså, en mycket jobbig person. Men jag tänker inte ge upp dessa identiteter bara för att du ska få ett enklare liv runt mig, för om du tycker det är jobbigt har du valet att gå därifrån och gå misste om en vänskap med denna fantastiska människa!

Det var alltså mycket om mig och mina tankar kring dessa oerhört viktiga frågor!
Ni får gärna mejla om ni har frågor eller tankar kring detta, har ni en blogg kan ni ju skriva om hur oerhört korkad eller fantastisk jag är där, eller höra av er till mig på Twitter.

Jag kommer stolt axla mitt uppdrag som förbundsordförande för Regnbågspiraterna i kampen för dessa rättigheter och fortsätta vara jobbig tills vi har samma rättigheter som alla andra!