Trans och dejtingappar

Nu tänker jag skriva om ett ämne som jag egentligen inte vill störa mig på, men som har gjort mig både ledsen och förbannad den senaste tiden! Dessa jäkla cisnormativa dejtingappar!

Det hela började på Badoo, där min bild blev nekad som profilbild med anledning av att de tyckte att personen på bilden (jag) inte hade överensstämmande kön med det jag angivit i appen (man). Då blev jag trött på den skiten och slutade använda den. Sedan, för några dagar sedan, började jag använda Tinder, efter en hel del påtryckningar och lockelser från kompisar, och det tog inte lång tid innan min profil blev rapporterad. Jag vet fortfarande inte någon konkret anledning till varför, men det enda som skiljde min profil från andras var att det stod att mitt pronomen är “han” och att jag avrådde folk från att skriva till mig om de inte kunde acceptera det, så jag måste anta att det var därför (men uppdaterar här så fort jag fått svar).

Detta är två exempel på när det hänt något konkret i dejtingapparnas sammanhang för mig som transperson, men det är absolut inte där det börjar. Det börjar långt innan, när jag funderar på att skapa ett konto, när jag vill ge mig ut bland dessa hav av människor i de medier som alla pratar om där alla träffar så intressanta människor. För, till skillnad från cispersoner, så är steget att registrera sig inte riktigt lika lätt för mig då jag måste ta några oerhört krångliga beslut när det kommer till min könsidentitet innan jag ens kan påbörja swipandet.

CC: Jürgen Geuter
CC: Jürgen Geuter

Jag måste då välja – registrera mig som tjej och förneka min könsidentitet samt behöva förklara för alla som jag chattar med att jag inte är någon “sexig brud”, “little miss” eller “söt tjej” i tillräckligt god ton för att de ändå ska vilja fortsätta prata med mig – eller registrera mig som kille och missa alla potentiella matchningar med någon som egentligen inte bryr sig om vilket pronomen jag föredrar utan mest om jag har en kuk eller fitta mellan benen. Där skulle jag ju då inte ens dyka upp för de som är intresserade av personer med fitta mellan benen, vilket jag har, och förmodligen inte gå så bra ihop med de som hade förväntat sig att jag har en kuk mellan benen. För egentligen är det väl kroppar man går efter och inte identitet när det kommer till appar som så uppenbart är till för folk som vill ha sex?

Jag är ok med att någon som söker tjejer hittar mig, för jag tror att de egentligen söker efter någon med fitta, jag är också tydlig på min profil om att jag faktiskt är kille (så ingen behöver känna sig “lurad”, lol, stackars kränkta cispersoner) och om anledningen till att jag är registrerad som tjej i appen. Men man ska också vara medveten om att de flesta transpersoner förmodligen inte är ok med detta, vilket är förståeligt på grund av alla otaliga gånger vi behöver “bevisa” vår könsidentitet och ständigt bli ifrågasatta i övriga delar av samhället.

Den minst sämsta appen som jag testat hittills är OkCupid, där jag får välja “I’m looking for: Straight men / Bi men / Men who like women / Everybody” (eftersom att jag innan fått svara på om jag söker män, kvinnor eller både ock), men också “Include me in searches for: Men / Women” vilket är helt oberoende av de kön jag skrivit in att jag identifierar mig som (de har massor att välja mellan och man kan välja flera samtidigt) och vilket sexuell läggning jag har (där det också finns massor att välja mellan och du kan välja mer än en). Du kan också kryssa för en ruta “I don’t want to see or be seen by straight people.”. Det känns överlag som en app som försöker och till viss del lyckas inkludera icke-normativa personer, sedan att jag ständigt får uppleva transfobiska och allmänt oförstående personers kommentarer om mig där beror ju mer på personerna som befinner sig där och samhället i stort.

Bästa appen skulle inte fråga efter kön som identitet, utan skulle fråga efter om man har kuk eller fitta, och sedan fråga efter om man vill ha sex med någon som har kuk, fitta eller vilket som. Ska det vara så jäkla svårt?
Det finns självklart personer som varken har kuk eller fitta också, men jag tror att den andelen som drabbas av det är betydligt mindre än andelen som drabbas av nuvarande system, och detta skulle vara ett steg i rätt riktning.

CC: Wapster
CC: Wapster

Jag vill verkligen inte behöva bry mig om detta. Att jag känner mig ensam och vill dejta folk gör att jag känner mig väldigt sårbar, och i det hela vill jag verkligen inte att det rent tekniskt ska behöva vara problem med att jag är transperson också. Det är något som jag behöver hantera i alla konversationer med potentiella dejter sedan, i min vardag och typ överallt annars. Så när det kommer till en maskin som ska matcha människor med andra människor för sex känns det fett onödigt att det ska behöva vara en grej! Om vi bara kan vara lite mer ärliga och inse att vi egentligen bara är kåta fucking apor som vill knulla någon med ett visst könsorgan så skulle maskinerna kunna göra ett sjuhelvetes mycket bättre jobb på att matcha oss!

Uppdatering (2016-08-14 18:00):

Som många har påpekat är det inte alla som letar efter någon med ett specifikt könsorgan, som inte letar sexpartners alls och som har dysfori över det könsorgan de har. Jag förstår absolut problemet, och tycker det är viktigt att ta upp, för de som inte bryr sig om sin potentiella partners könsorgan så räcker det ju att ha ett alternativ för det (precis som att du kan söka efter både killar och tjejer i nuläget), för de som inte söker sexpartners kanske det ska vara en del av sökningskriterierna också, tänk att du får fylla i dessa uppgifter:
Könsorgan: Kuk [ ] Fitta [ ] Vill ej ange [ ]
Könsuttryck: Manligt [ ] Kvinnligt [ ] Varierande [ ] Neutralt [ ] Vill ej ange [ ]
Söker efter: Vänner [ ] Sex [ ] Förhållande [ ]
Förhållandetyp: Monogam [ ] Flersam [ ] Vill ej ange [ ]
Och matchas ihop med personer som matchar det du söker, men som också söker någon som dig.
Behöver inte gå in på mer detalj än så, och jag vet att man kan ha fler alternativ, men jag ser också behovet av att hålla det till så få som möjligt då sökningen efter matchningar blir mer komplicerad vid fler (det som står på profilen kan ju vara något annat).

Huvudsaken här är att det finns sätt man kan göra sådana appar som passar många fler på, om man bara slutar trycka in samma normativa tänkande i det som finns ute i samhället. En dator vet inte vad “man” eller “kvinna” är, det är bara en variabel, “könsidentitet”, som kan innehålla olika värden, det är vi som bestämmer hur den ska tolka de värdena.

Tinders CEO säger att de ska förbättra appen med transpersoner i åtanke. Det är ju något positivt i alla fall! Hoppas att det leder någonvart.

Anhöriga som förespråkar legalisering

I P1 Debatt pratar de om “Hur mycket knark tål Sverige?”. En extremt problematisk titel till att börja med, och det kommenteras också av några av en av gästerna i programmet. Ett lite gammalt program, jag vet, men jag är lite politiknördig av mig och när jag lyssnat klart på allt de senaste så går jag bakåt i tiden istället för att hitta mer.

Det sägs “Jag har inte hört någon anhörig säga att de vill ha mer droger” med vilket det menades att inga anhöriga till brukare av droger önskar att det var legalt att bruka till exempel cannabis. Helt och hållet fel! De flesta som förespråkar legalisering är anhöriga till brukare oavsett om de själva är brukare eller ej. De förespråkar legalisering för de ser vad effekten av att det är olagligt är, att deras kompisar hamnar i kriminella gäng för att där är enda platsen de kan få tag på den olagliga drogen som de väljer framför för de lagliga drogerna som staten tillhandahåller, att deras syskon inte vågar åka till akuten när de varit med om en olycka och samtidigt har olagliga preparat i kroppen.

Anekdoter, snyfthistorier, läggs fram för att mörklägga hela debatten och överskugga statistik och forskning. De som förespråkar kriget mot droger håller sig till anekdoter medan de som förespråkar legalisering håller sig till forskning. “Har du sett en vän dö i en överdos? Har du själv tagit en överdos?” Den frågan får man om man ger sig in i debatten, man får tydligen inte prata om narkotikapolitik om man inte hamnat på botten av missbruket eller haft vänner som hamnat på botten av ett missbruk. Själv har jag varit med om att vänner tagit självmord drogpåverkade, överdoserat och hamnat på intensivvård efter överdoser, men det gör mig inte mer kvalificerad att prata om detta. Dock förespråkar jag en total legalisering! Mina vänner dog inte på grund av drogen, de dog på grund av kriget mot droger och dess användare.

Vissa påstår att det inte går att vara brukare, att det bara finns missbrukare och så fort du testat en narkotikaklassad drog så är du missbrukare. Ett mycket osunt förhållningssätt då fokuset läggs på alla som brukar droger och inte på de som faktiskt är missbrukare och behöver hjälp. Anledningen till att många tror att det finns fler missbrukare än brukare är för att de svalt statens propaganda i hela sitt liv och aldrig upplevt sanningen bakom det hela, de har sett alla nyhetsrapporteringar om knarklangare med vapen, barn till missbrukare, ungdomar som dör i överdoser och allt annat som är intressant att visa upp i nyhetsflödet. Men de har inte upplevt de som går runt hemma och har så ont att de inte kan sova, röker en joint och kan slappna av där de går hela livet utan drogrelaterade problem, de som väljer LSD framför alkohol när de går ut på klubben för de har alkoholproblem och vet att de bara mår dåligt av alkoholen, och på så sätt kan ha lika kul som sina vänner men inte heller dem någonsin hamnar i några problem kring sitt bruk. Varför ses inte dessa i nyheterna? Av samma anledning som alla lyckade fester med alkohol inte visas i nyhetssändningarna, utan bara de som gått snett. Borde vi förbjuda alkohol för det? Självklart inte! Varför hörs det aldrig talas om barn som växt upp i hem där föräldrarna brukat droger på ett sunt sätt? För att de oftast inte ens märkt att föräldrarna brukat droger och för att folk som brukar droger på ett sunt sätt inte vill berätta det för allmänheten då det är både stigmatiserande och olagligt.

Vi måste börja se att vuxna människor kan fatta sina egna beslut och om samhället dömer dem som mogna nog att kallas myndiga och göra allt vad som kommer med det så borde de också vara mogna nog att själva bestämma vilket preparat de vill stoppa i sin kropp.

Jag förespråkar främst legalisering med individuell frihet och integritet som utgångspunkt. Men nu råkar det ju vara så att legalisering även är bra ur ett skademinimerings-perspektiv. Det är faktiskt rätt logiskt: Efterfrågan på droger försvinner inte i och med kriminalisering, det har vi sett under alla dessa år av stränga narkotikalagar och insatser om att ta fast alla drogbrukare, människor har brukat droger i väldigt många år och det är ingenting vi kommer sluta göra för att någon bestämde sig för att det skulle vara olagligt. Utbudet kommer matcha efterfrågan, det är bara en fråga om vem som tillhandahåller detta utbud, i och med att det är olagligt blir det naturligtvis kriminella gäng som redan har massor med erfarenhet av att smuggla andra saker och ser ett perfekt tillvägagångssätt att finansiera resten av sin verksamhet. Miljarder av skattepengar läggs på att förhindra denna verksamhet och maffiorna blir bara bättre och bättre och tjänar mer och mer pengar på detta. Det är så verkligheten ser ut, sorry, not sorry to break it to ya’!
Men till skademinimeringen – Ett preparat som är lagligt går också att reglera! Precis som med alkohol går det att sätta åldersgränser och prata om det öppet, trots att det finns de under 20 som skaffar sig tillgång till alkohol på egen hand så blir det ändå inte genom att gå till personer som sysslar med andra typer av kriminalitet, utan oftast till äldre syskon, föräldrar eller kompisar (väldigt mycket bättre källor än maffior skulle jag säga). Det som säljs kommer också vara kontrollerat och säkert, många dör idag av överdoser för att de tagit ett preparat som de trodde var en viss drog men visade sig innehålla en helt annan drog som inte var säker att ta i den dosen eller alls. Det skulle heller inte vara lika stigmatiserat att prata om sitt drogbruk, att dela med sig av information kring hur och vad man kan ta för att vara säker.

Informationen idag i till exempel skolor är “Droger är farligt, du blir beroende, missbrukare, hamnar i fängelse och dör!”. Detta stämmer inte, och förtroendet för källan blir noll när ungdomarna testar sin första drog (till exempel cannabis) och märker att de ju inte alls blir beroende, missbrukare hamnar i fängelse eller dör. Det är då lätt att dra slutsatsen att andra droger som också ingick i denna information inte heller är farlig, vilket ju inte alls är sant, det finns många droger som är väldigt farliga, svåra att dosera, skapar starka fysiska beroenden eller enkelt kan leda till dödsfall. Med tydlig och verklighetsbaserad information skulle man kunna få ut till ungdomar vad som faktiskt händer i kroppen när du brukar en viss typ av drog, förklara hur heroin reagerar i kroppen, hur THC påverkar hjärnan och hur LSD påverkar din mentala upplevelse av verkligheten. På så sätt kan ungdomar få en mer korrekt bild kring droger och faktiskt ta informerade beslut baserade på verkligheten och inte på uppror mot statens propaganda.

Här är lite coola länkar:
http://www.can.se/fakta/fragor-och-svar/narkotika/
http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2009_2014/documents/libe/dv/21_emcddareport_/21_emcddareport_sv.pdf
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/fn-sveriges-narkotikapolitik-lever-inte-upp-till-manskliga-rattigheter
http://cannalisorerna.se/

Framtiden

Just nu sitter jag i ett hotellrum i Warszawa tillsammans med Anton, det är vår smekmånad och vi spenderar en hel del tid med att chilla. Ett gemensamt intresse är teknik och framtiden, därav blir det en del tittande på videor om teknik och framtiden.

Videor om framtiden

En bra YouTube-kanal för just detta är Vsauce2 (Mind Blow-videorna) där de till exempel i en video pratar om att forskare har kunnat tillverka syntetiska blad som härmar fotosyntesen och skapar syre av koldioxid, något som kan användas i rymdfarkoster och för att rena luften i städer. I samma video pratar de om att det finns ett sätt att få ur el ur växter och det finns tillgängligt att köpa redan nu.

Vi kan alltså få el ur växter och göra om koldioxid till syre, med ny teknik. Det är förstås en bit in i framtiden innan vi kan använda det här till i riktigt stor utsträckning så att det faktiskt påverkar oss, men det är trots allt framsteg och väldigt awesome!

Ny teknik! ny politik!

Det är lätt att fastna i drömmen om framtiden, det hade alltid varit roligare att vara född senare i tiden för att kunna vara med om så mycket av det som kommer hända i framtiden, det kommer inget “men” här, för det hade helt enkel bara varit så coolt utan invändningar.

På samma sätt som ny teknik är coolt och kommer förändra våra liv fruktansvärt mycket, så som det redan gjort på väldigt kort tid, så tycker jag att ny politik är fascinerande. Det är lätt att fastna i en bild av att allting går utför och att situationen i världen är så hemsk idag, men faktum är att det faktiskt är rätt mycket bättre än tidigare, trots att vissa saker blivit hemskare så har det i det stora hela lett till att fler länder praktiserar demokrati, fler respekterar mänskliga rättigheter, fler HBTQIAP-personer kan leva ut öppet osv. Motståndet kanske är starkare för att de känner att de är en utdöende samling åsikter men jag ser ändå positivt på framtiden. Därför har jag väldigt svårt för att prata om dagens politik och vad som borde ändras idag, för mig är det självklart att alla människor är lika värda osv så det känns konstigt att föra en diskussion kring det, jag vill mest vifta bort motståndarna till det med någon ful härskarteknik och tro på att fler och fler inser värdet i mänskliga rättigheter utan att man behöver tjata om det i långdragna debatter. Så är förmodligen inte fallet då diskussion och debatt har en tendens att utveckla människors åsikter, inte för att de lyssnar på den andra personens åsikter utan för att säga sina egna åsikter högt och argumentera för dem får en att förstå dem mer och reflektera över dem.

Med detta vill jag påpeka att jag tycker framtidens politik är så sjukt mycket roligare att diskutera. Om hur vi gör med artificiell intelligens, när robotar ska få samma rättigheter som människor, hur vi ska välkomna/stå emot främmande livsformer som kommer till vår planet, vilka typer av lagar och/eller avsaknaden av sådana som ska finnas på Mars, hur hanterar vi immateriellt ägarskap när/om vi alla existerar i en icke-fysisk värld med hela vårt sinne mer än vad vi existerar i en fysisk sådan, och allt därtill. Sådana frågor är vad jag vill ha upp i den politiska diskussionen.

CC-BY Award Photography
CC-BY Award Photography
Framtidens politik kan hjälpa oss idag!

Genom att diskutera den typen av frågor skulle vi kunna komma närmre dagens frågor också. Kopplingen mellan hur vi hanterar vänliga främmande livsformer som kommer till vår planet kan belysa hur vi ser på gränser, nationella och personliga sådana, immaterialrätt är rätt aktuellt redan och robotar borde vi nog ta tag i innan det blir aktuellt men kan också hjälpa oss att förstå hur vi skulle reagera när det väl sker.

I dessa frågor har människor oftast inte så klar uppfattning heller och vi kan då därför hålla en diskussion på riktigt där vi lyssnar på varandra. Istället blir dessa frågor som handlar om det är möjliga scenarion eller inte, vilket inte känns så produktivt för en diskussion om hur vi ska agera om ett sådant scenario uppstod. Det är helt klart värt att prata om hur troligt något är också men diskussionen om hur vi ska agera om det faktiskt händer är något som saknas i de flesta rum.

Mer diskussion om framtiden!

Utvald bild: CC-BY Alisa Perne

Det där med juridiskt kön (del 2 om juridiskt kön)

Jag har i mitt tidigare blogginlägg, som ni kan se här, pratat om varför juridiskt kön suger och varför det borde tas bort. Och nu tänker jag prata om de populäraste argumenten som kan användas mot min ståndpunkt.

CC-BY Paige Shoemaker
CC-BY Paige Shoemaker

“Juridiska kön underlättar för läkare”

Ja, vissa litar helt enkelt inte på att en läkare kan göra bedömningen av om någon innehar en livmoder eller inte och att en person utan kuk ju inte kan göra vissa behandlingar som kräver att du har en kuk. Och nej, då kan det ju bli problem för en piercare också, för en person utan kuk kan ju inte få sin kuk piercad och hur ska piercaren veta om hen kan utföra en kuk-piercing på en person om hen inte kan se det på det juridiska könet!? (Svar: Genom att fråga/titta).

Det är alltså så enkelt som journalföring, på precis samma sätt som det journalförs om du har en pacemaker eller diabetes kan det ju journalföras om du har en livmoder och/eller kuk osv. Detta förenklar ju hela grejen med att det redan idag finns de som inte har den normativa uppsättningen organ som de enligt sitt juridiska kön ska ha, det finns till exempel män med fitta, kvinnor med kuk osv. Det blev mycket problem för den man som skulle in och föda barn till exempel då hans personnummer blockerades i systemet.

CC-BY Allen Skyy
CC-BY Allen Skyy

“Juridiska kön underlättar för statistiken”

Tydligen så tycker vissa att det kan vara lite svårt att fråga personer om deras könsidentitet, och som följd kan vi inte få någon statistik baserat på kön när man blir tvungen att fråga efter kön och inte bara kolla personnumret. Jag är självklart medveten om att det förmodligen är enklare att samla in sådan data i dagsläget, men jag ser inte anledningen att enklare kunna föra statistik som tillräckligt relevant för att triumfera över att själv få definiera sitt eget kön. Jag sätter helt enkelt den personliga friheten över förenklande metoder för insamling av data. Som det ser ut idag får vi ju också felaktig statistik i och med att många tillskrivs ett juridiskt kön de inte har.

Detta är den andra i blogg-serien om juridiskt kön. Det kan komma att komma fler om jag får mer inspiration till det.
Skriv gärna till mig om du har funderingar kring juridiskt kön, ditt mejl kan bli inspiration till ännu ett inlägg i serien.

Utvald bild: CC-BY Jon Collier

Det här med juridiskt kön (del 1 om juridiskt kön)

Jag börjar inlägget med att bara säga att West Pride var helt awesome! Jag är inte mycket för att skriva ner sådant som bara är kul, vill ha mer provokation i mina texter än så. Det filmades dock en hel del, och så fort jag kan få in klippen i en burk som kan hantera videoredigering lägger jag upp en film på det.

Så, det här med juridiskt kön.

Vi pirater kampanjade för en borttagning av juridiskt kön under West Pride och jag hade lite blandade förväntningar inför det. Jag trodde inte vi skulle få så pass mycket medhåll som vi fick, det var inte många som vi pratade med som var emot oss utan de flesta höll med oss. Trots detta får jag höra från andra håll att det inte funkar att driva sådan politik i dagsläget då opinionen inte riktigt tillåter det än (vilket ju gör det till en enormt rolig fråga att driva), vilket jag egentligen inte riktigt tycker stämmer av vad jag sett och hört.

Detta är det första inlägget i en serie blogginlägg som kommer handla om juridiskt kön, jag vet ännu inte om det bara kommer bli två eller om jag kommer få inspiration till fler men detta och ett till är redan påtänkta i alla fall. Detta är min första blogg-serie!

Oavsett om politiken går att driva eller inte så kommer jag ju göra det – CHALLANGE ACCEPTED! – men till själva grejen med det.

Man and woman
CC-BY: Keoni Cabral

Man eller kvinna?

Idag har vi ett system som bygger på att varje svensk medborgare ska passa in i en av två mallar; Man eller Kvinna. Till en början kan ju det, för oerfarna, verka väldigt enkelt, man tittar ju bara mellan benen och ser om där är en kuk eller fitta, eller? Nej, se det är det inte.

Skillnad på kön och kön

Det är inte så enkelt som att kolla på könsorganet för att se vilket kön en person har, det är nämligen skillnad på kön och könsidentitet (på engelska gender eller gender identity och sex). Hur en person känner sig rent identitetsmässigt har ibland ingen som helst koppling till hur personens biologi ser ut, trots att det kan vara en provocerande tanke för vissa att en person med fitta inte alltid känner sig som en kvinna eller att en person med platt bröstkorg varken känner sig som kvinna eller man. Det finns en hel del som kopplar hela sin könsidentitet till sitt kroppsliga utseende och det är också helt okej, rätten att få definiera sig själv är något som vi som är mot juridiskt kön värderar högt och det gäller även för de som vill definiera sig enligt den binära könsnormen baserat på sina kroppsliga attribut.

CC-BY: Camila Clarke
CC-BY: Camila Clarke

Problem vid födseln

Barn kan vid födsel se väldigt olika ut i skrevet och i Sverige utför vi i dagsläget könsstympningar på barn som läkarna inte riktigt tycker passar in i något av facken, en lite för liten snopp, eller lite för stor klitoris kanske? Jag vet inte exakt hur en fitta eller kuk ska se ut enligt läkarna för att passa in i dessa trånga fack, men runt 10-20 barn per år är tydligen svåra att bestämma könet på (kap 13 i pdf i länken). Kan tillägga att man i Sverige kallar detta könskorrigering och inte könsstympning, medans när det görs i Afrika heter det könsstympning trots att det i många fall är exakt samma ingrepp. FN har kritiserat detta starkt i och med att det går emot FN-konventionen.

I länken beskrivs det nuvarande läget för byte av juridiskt kön och korrigering av biologiska faktorer, samt hur läget ser ut för de som föds med avvikelse i könsutvecklingen.

Alla ska vara lika inför lagen, eller?

Det finns många problem med systemet, men rent praktiska problem är ju att man gör skillnad på juridiska kvinnor och män i lagen och olika system hos myndigheter vilket inte verkar helt rätt (lika inför lagen?) och ställer till problem när någon bryter de, av samhället, uppbyggda normerna kring hur någon av det könet ska bete, klä sig och tänka.

“Riktig” könsidentitet

Att ge staten rätten att bestämma vilka kön som är “riktiga” och vilka som bara är ett “beteende” blir också väldigt kränkande mot de som inte befinner sig inom någon av dessa “riktiga” kön. Många har insett att vi inte längre kan kategorisera människor i enbart män och kvinnor, och att det finns de som befinner sig mellan eller utanför dessa binära normer. Detta är fel på samma sätt som när staten bestämmer att det bara finns tre sexuella läggningar (heterosexualitet, homosexualitet och bisexualitet) och att allt utöver det “bara är beteenden”.

Problem inom vården

Ett till problem är att dagens system är uppbyggda efter de normer kring hur man ska bete sig och vad man kan göra som tillhörande ett visst kön, bland annat att män inte kan vara gravida och föda barn, eller att om man fött ett barn så är man automatiskt barnets mor, något som krånglat till det rejält för vissa. Detta systemet håller förhoppningsvis på att ändras, det var ju trots allt bara två år sedan transpersoner tvångssteriliserades så detta med att en juridisk man blir gravid är ju relativt nytt i Sverige. Att ta bort juridiskt kön helt skulle förmodligen förenkla processen och ge vårdpersonalen mer legitimitet i att bestämma vilka personer som ska ha tillgång till vilken vård och inte slentrianmässigt låta systemet bestämma det åt dem.

Varför inte ett tredje kön?

Så hur åtgärdar man problemet med att vårt system bara tillåter två kön och inte fler? Några vill mena att lösningen är att införa ett tredje kön, vilket i praktiken blir en övrigt-kategori för alla som inte passar in i den binära könsnormen. En person som är intergender och en genderfluid kommer alltså klämmas in i samma kategori medan två kön fortfarande har helt egna kategorier, vilket ju inte känns helt legitimt då man nästan säger att “ja, vi har två riktiga kön men vi förstår att det finns de som varken ser sig som kvinna eller man, och då får vi väl sätta dit en kategori som ni kan tillhöra”. Det är inte så legitimerande för dem, då könsidentiteterna intergender och genderfluid har lika lite gemensamt som kvinna och man.

Men hur många kategorier ska man lägga till då? Enkelt! Så många som behövs. Vilket är ett flytande och inte ett konstant tal. Det finns precis så många könsidentiteter som det behöver finnas för att alla ska känna sig inkluderade. Därför blir det också problematiskt om staten ska gå in och bestämma ett fast antal könsidentiteter då detta konstant ändras, vi är inte längre binära varelser som passar in i en av två mallar (om vi någonsin varit det). Kalla det evolution, anpassning, utveckling, eller precis vad du vill, men det är så världen ser ut.

CC-BY: Purple Sherbet

Jag ser verkligen fram emot utvecklingen av samhället och hoppas det blir till det bättre, trots att det finns motståndare ser jag ljust på detta. Det känns som en naturlig väg att gå, när vi sedan också kan 3D-printa ut egna fungerande kroppsdelar hemma om några år kommer det verkligen kännas rimligt att inte kategorisera folk utefter hur staten anser att vi ska se ut då vårt utseende kommer bli forever-changing.

Utvald bild: CC-BY Charles Hutchins

Förbundsordförande

Förbundsordförande… ordförande… förbunds… ordförande.
Det låter fortfarande lite overkligt och jag har lite svårt att förstå att det är sant, men det är så fruktansvärt kul på samma gång! En fantastisk känsla. Trots att det är ett fortfarande relativt litet förbund så känns det hela väldigt stort.

Kampen om våra rättigheter

Jag vill ta upp kampen och hämnas för varenda tår jag fällt

Det vi kämpar för – HBTQIAP och andra sexuella minoriteters rättigheter – är något som ligger mig nära om hjärtat, dels för att jag inte förstår varför sådana saker som vem/vilka eller hur du älskar eller inte, skulle påverka vilka rättigheter du ska få eller fråntas, dels för att jag själv tillhör en hel del av dessa minoriteter och är förbannat trött på att inte bli accepterad i samhället och inte ha samma rättigheter som alla andra! Jag vill ta upp kampen och hämnas för varenda tår jag fällt, för varenda knuten näve som inte kunnat slå mot det abstrakta hatet.
En positiv sak med den här kampen är dock att de som står vid min sida, alla ni där ute, är så fantastiska och härliga att umgås med, något som verkligen gör det hela riktigt kul! Tänk att man faktiskt kan kämpa mot något så hemskt och samtidigt ha så kul, fascinerande.

Kampen om internet

…hjälpa varandra i alla olika strider runtom i världen för alla människors lika värde!

En annan kamp som jag för tillsammans med detta är den om att få internet till en fri och öppen plats, till den fantastiska plats den var menad att vara. Denna och den för allas lika rätt går hand i hand för mig, genom ett mer öppet och fritt internet blir alla kamper för allas rättigheter mycket enklare. När myndigheter, företag, organisationer och enstaka personer inte förbehåller sig rätten eller ens har möjligheten att blockera ut den informationen som de inte känner sig bekväma med är när vi äntligen har möjligheten att uttrycka oss fritt och kan dela med oss av kunskap och information om vad som händer runtomkring oss för att samla oss och hjälpa varandra i alla olika strider runtom i världen för alla människors lika värde! Det är då vi som individer, som medborgare, har makten över världen och kan slippa bli nedtystade, undangömda, censurerade eller frånhållna viktig information.
När myndigheter och företag inte längre övervakar varje steg vi tar, när vi kan röra oss fritt utan att bli registrerade, när vi kan protestera mot makten fritt, när vi kan kontakta andra anonymt utan behöva avslöja allting om oss själva vart vi än går. Det är först då vi har freedom of speech.

Kampen om anonymiteten

Jag kommer inte låta näthatare ta denna rättigheten ifrån oss!

Rättigheten att få vara anonym är något många glömt bort idag i alla debatter kring näthat. Näthat är något mycket hemskt som borde bekämpas, det håller nog de flesta med om, men en inskränkning på rätten att vara anonym är inte rätt väg att gå. Polisen kan redan nu spåra upphovsrättsbrottslingar vilket kräver mer resurser än att spåra näthatare, kapaciteten finns det är bara en fråga om prioritering.
Rätten att vara anonym är en viktig rättighet, att kunna kommunicera med andra människor utan att behöva outa sig själv, att kunna söka information utan att behöva “komma ut”. Det är en svår rättighet att kämpa för idag om än viktig, och motståndarna är tyvärr en del av de som står på samma sida som mig i andra strider. Men jag tänker kämpa för homosexuellas rätt att söka efter information kring sexpraktiker helt anonymt, för transpersoners rätt att kommunicera med andra transpersoner om stöd och hjälp helt anonymt, för icke-monogama att utbyta erfarenheter kring förhållandekonstellationer helt anonymt. Jag kommer inte låta näthatare ta denna rättigheten ifrån oss!
Jag hoppas att jag kan få fram den enorma vikten av denna rättighet under min tid som förbundsordförande.

Inom dessa finns flera olika sakfrågor som står mig nära, bland annat en komplett radering av juridiskt kön, mer information kring samtycke (kring sex, våld, användande av personlig data osv), och en skrotning av äktenskapslagstiftningen.

Personligt

Jag är mycket okränkt och gillar de små tillfällena då jag får läxa upp en liten transfob…

Jag kämpar på många håll av en hel del personliga anledningar och jag gillar att vara öppen, därför tänker jag lista vad jag identifierar mig inom för att förklara lite om vad jag är insatt i och kanske lite varför jag kämpar för vissa saker.
Jag är transkille, blev tilldelad juridiskt kön kvinna vid födseln vilket var felaktigt då jag är man. Är under utredning och väntar på diagnos för att få påbörja den fysiska korrigeringen. Jag är mycket okränkt och gillar de små tillfällena då jag får läxa upp en liten transfob kring hur synd jag tycker om hen som sätter hela sin könsidentitet i sitt könsorgan.
Jag är phallosexuell, vilket brukar refereras till som homosexuell för killar och heterosexuell för tjejer men eftersom att jag inte tänder på identiteten utan på könsorganet stämmer detta bättre in på mig. I sammanhang där jag inte orkar förklara mig (vilket verkligen inte är ofta) refererar jag till mig själv som homosexuell dock.
Jag är polyamorös, har just nu en partner men vårat förhållande förhindrar oss inte att skaffa fler partners vid sidan av varandra och vi har båda samtyckt till detta. Något jag är väldigt lättad över att ha insett.
Jag är BDSMF-utövare, sysslar med olika typer av BDSMF och är relativt öppen med det mesta av det.
Jag är vegan (inte riktig vegan då jag ändå äter fisk och skaldjur men min partner håller på att få mig bort från det med), och äter alltså inte kött (fågel, katt, gris, häst, eller något annat djur förutom de med fenor eller insekter i vatten), eller sådant som direkt kommer från dessa djur (mjölk, ägg, bajs, ost, osv).

Oj vad jobbig jag är!

…jag ses som lite konstig och äcklig som går till den där BDSMF-klubben i koppel,

Jag brukar skämta om hur jobbig jag är med tanke på allt ovanstående, att jag förvirrar folk med pronomen, hur jag ser “otrogen” ut när jag kysser nån som inte är min partner, att jag inte kan äta allt och tydligen ger vissa dåligt samvete genom att publicera nån bild på veganmat på Instagram, att jag ses som lite konstig och äcklig som går till den där BDSMF-klubben i koppel, att jag får folk att ifrågasätta sin sexualitet genom att påpeka att jag inte tänder på människors könsidentiteter (trots att det är helt okej att göra det) och att jag inte finns på Facebook. En jobbig person alltså, en mycket jobbig person. Men jag tänker inte ge upp dessa identiteter bara för att du ska få ett enklare liv runt mig, för om du tycker det är jobbigt har du valet att gå därifrån och gå misste om en vänskap med denna fantastiska människa!

Det var alltså mycket om mig och mina tankar kring dessa oerhört viktiga frågor!
Ni får gärna mejla om ni har frågor eller tankar kring detta, har ni en blogg kan ni ju skriva om hur oerhört korkad eller fantastisk jag är där, eller höra av er till mig på Twitter.

Jag kommer stolt axla mitt uppdrag som förbundsordförande för Regnbågspiraterna i kampen för dessa rättigheter och fortsätta vara jobbig tills vi har samma rättigheter som alla andra!